Solidaritetens kedjereaktion
Nya Ålands artikelserie om ekonomisk utsatthet som avslutades vid årsskiftet har väckt upprördhet, solidaritet och reflektion.
Det finns människor bakom siffrorna, men finns det ett solidariskt samhälle bortom siffrorna?
Vi har det inte så bra på Åland som vi tror. Det var ett återkommande citat i de intervjuer som gjorts inom ramen för Nya Ålands artikelserie om ekonomisk utsatthet ”Åland på marginalen”. Serien avslutades vid årsskiftet med pensionären Monicas liknelse om att ”balansera på en slak lina”.
Monica, liksom många av de födda i efterkrigstiden, uppvisar ett tolerant jämnmod som antagligen många yngre i samma situation skulle ha svårt att greppa. Med magra pensioner och i många fall inga besparingar hankar många av våra äldre sig fram.
Att i samma diskussion säga”Händer det något nästa månad som jag inte har råd med, ja då får jag väl ta ett lån eller dö” med ”Visst, jag är lite små-fattig, men är ändå fri” med ett pärlande skratt är en bravad utan dess like.
Men oron finns där ändå – och lurar i skuggorna. Högskoleforskaren Erika Boman säger att många äldre på Åland inte känner sig säkra på att de kommer få ett gott åldrande.
– Man försöker göra sig hörd på olika sätt, men känner att man inte får gehör.
För visst, inget jämnmod kan jämna de barriärer som ekonomisk utsatthet innebär i dagens samhälle. Det begränsar en från att transportera sig, från att delta i aktiviteter och till med från att umgås med folk.
Ensamhet håller på att bli en folksjukdom och de mest ekonomiskt utsatta kan vara utan både pengar och socialt skyddsnät. När allt mäts i ekonomiska termer riskerar en utsatt individ känna sig som en belastning för samhället.
– Jag känner mig värdelös, säger Lisa som kämpat flera år för att bli beviljad sjukpension och lever på 453 euro i månaden.
Hon vill inget hellre än att arbeta.
Innan vi lanserade artikelserien diskuterade vi noga temanamnet. Första utkastet var Fattig på Åland, men något med det klingade inte rätt. Ordet fattigdom för ofta med sig negativa och fördomsfulla associationer.
Ojämlikhet däremot är en konsekvens av ekonomiska arrangemang och politiska beslut. Att prata om ojämlikhet ger större rum för förändring. Fattigdom känns mer statiskt.
Men vi valde varken fattigdom eller ojämlikhet. Vi valde utsatthet. I femton delar har vi vridit och vänt på problemet och insett att för individen är det dominerande känslan ofta utsatthet.
Orsakerna kan vara ensamhet, sjukdom, dåliga ekonomiska val eller strukturella och politiska beslut. Men den personliga upplevelsen är en av utsatthet. Och den personliga upplevelsen är i detta första skede, det viktigaste.
En annan sak intervjupersonerna har gemensamt är att de ses som fattiga i det rådande systemet.
– Fattigdom är inte bara en brist på pengar, det är att inte ha kapaciteten att realisera sin fulla potental som människa.
Det sade den ekonomiska filosofen Amartya Sen som myntade det teoretiska ramverket ”kapacitets–approach”, folks förmåga att skapa ett värdefullt liv. Hans syn på mänsklig utveckling är att fokusera på det mänskliga livets rikedom, snarare än det ekonomiska livets rikedom.
”Jag tror att så många av våra färdigheter att göra saker är beroende av vår interaktion med andra människor”, skriver han.
På samma värdegrund har tanken om solidaritetsbaserad ekonomi byggts upp. En ekonomi som bygger på vad du kan göra för mig och vad jag kan göra för dig. En ekonomi som bygger på gemenskap och på att ingen känner sig utsatt. Där alla bidrar enligt egen förmåga och för en gemensam framtid.
Elina, som själv kämpat med ekonomisk utsatthet, har hittat sitt sätt att bidra. ”Jag är hemskt dålig på att pruta, men att be om hjälp för andra människor, det går bra”. Hon har inte pengar att skänka bort, men nog tid att ge till exempel för att volontära på Matbanken. På så vis känner hon sig värdefull.
En kedja är bara så stark som den svagaste länken, lyder ett populärt talesätt. Ett samhälle är bara så välmående som den mest utsatta gruppen.
Nej, vi har det inte så bra som vi tror på Åland – men vi har den mänskliga kapaciteten att bli det.
Heidi Hendersson
