DELA
Foto: lLaura Kotila, statsrådets kansli

Soinis utspel om aborträtten försvagar jämställdhetsarbetet

Finlands utrikesminister Timo Soinis utspel kring abortfrågan är tydligen inte tillräckligt för att avsätta honom och fälla regeringen.

Men ställningstagandet underminerar det fortsatta arbetet att stärka kvinnors rättigheter.
I somras berömde Timo Soini (Blå) Argentinas senat för att de inte luckrade upp landets hårda abortlagstiftning. I maj deltog han i en gudstjänst ordnad av Pro Life som kampanjar för att inskränka aborträtten, detta i samband med en resa i sitt ämbete som utrikesminister till Kanada.

Soini hävdade att han deltagit i gudstjänsten på sin egen fritid. Men en utrikesminister har ingen fritid. Som utrikesminister har han förbundit sig att företräda Finland, även dig och mig.

Finlands utrikespolitiska linje är inte den samma som Soinis linje. I Finlands fyra prioriterade utrikespolitiska mål är den första punkten att Finland ska verka för att stärka kvinnors och flickors rättigheter. Abortfrågan är en viktig jämställdhetsfråga globalt.

Förutom att anti-abortlagstiftning skadar personer fysiskt så bidrar den till att behålla de ojämlika strukturer som hämmar kvinnors och flickors utveckling.

Enligt en studie gjord av Världshälsoorganisationen, WHO, 2017 uppskattas att 25 miljoner aborter (45 procent) mellan 2010 och 2014 var osäkra i utförande. Antalet otrygga aborter per land har, föga förvånande, ett samband med hur lagstiftningen är utformad.

Lagstiftning styr däremot inte hur många aborter som görs i ett land, bara hur själva aborterna utförs. Det blir då en klassfråga där de som har råd att antingen resa till ett annat land för att utföra aborten eller göra det på privata kliniker som ser mellan fingrarna kan genomföra trygga aborter.

Enligt The Center for Reproductive Rights hade 66 länder år 2014 förbud mot abort. Undantag görs bara för att rädda kvinnans liv. I dessa länder bor 25 procent av världens befolkning. Ytterligare 59 länder har förbud mot abort, om det inte finns en uppenbar risk för kvinnans hälsa. Bland dessa länder finns Argentina som Soini berömde.

Enligt WHO uppsöker cirka 7 miljoner kvinnor årligen sjukhus på grund av komplikationer i samband med otrygga aborter, mellan 4,7 och 13 procent av den sammanlagda mödradödligheten i världen kan härledas till samma orsak.

Försvårande av aborter leder också till att kvinnors möjlighet till att gå i skola minskar, vilket i sin tur försvårar jämställdhetsarbetet i världen. I länder med begränsad tillgång till preventivmedel och där kvinnors ställning redan är svag får oönskade graviditeter betydligt större konsekvenser än på våra breddgrader.

Om det dessutom inte finns trygga alternativ att avbryta en sådan graviditiet blir det en ond spiral där kvinnor antingen riskerar att fastna i fattigdom eller tvingas riskera hälsan.

Även om Finland har förbundit sig att arbeta för kvinnors och flickors rättigheter tycks det inte vara en prioriterad fråga av nuvarande regering.

Enligt Magnus Swanljung på Svenska Yle finns Unicef, som delvis arbetar för flickor och kvinnors rättigheter, med på topplistan över de organisationer som Finland har minskat biståndet till mest. Också med på listan finns FN:s befolkningsfond Unfpa som arbetar för kvinnors rätt till reproduktiv hälsa.

Finlands stöd till världens flickor och kvinnor sjönk med 44 procent mellan 2014 och 2016.

Att Soini som vit, äldre man i ett priviligerat land som Finland hävdar att religiösa eller moraliska aspekter av abortmotstånd väger tyngre än kvinnors och flickors rättigheter är ett svek mot alla de som varje år drabbas av komplikationer på grund av otrygga aborter.

Det är rent av skadligt för legitimiteten i arbetet för att stärka kvinnors och flickors rättigheter globalt.

Att en majoritet i riksdagen inte var villig att fälla regeringen över ett utrikespolitiskt ställningstagande när så mycket är osäkert i den egna nationella politiken är förstås inte svårt att förstå. Men det signalerar också att en så här viktig global fråga inte prioriteras särskilt högt i dagens Finland.

Vi får inte glömma bort att vi också har ett ansvar utanför de egna gränserna.