SÖK
MENY
Endast 7 procent av tiden vi tillbringar på Instagram går åt till att uppdatera oss om kompisars liv. Sociala medier har slutat vara sociala.Vad får man egentligen ut av plattformarna längre?
”Det finns ingen jag har mindre gemensamt med än jag själv som skrev Facebook-statusar år 2008”. Det är ett citat som florerar på de sociala medier som en gång användes just av sociala orsaker. Man lade upp frukostbilder, ändrade relationsstatus, taggade vänner i välfyllda fotoalbum och skrev offentligt på andras ”väggar”. Nu anses detta beteende, som vi påminns om genom de olika minnes-hyllningarna på Facebook, som ”cringe” (läs: pinsamt).
I de sociala mediernas begynnelse var entusiasmen och viljan att okritiskt dela med sig av sin vardag stor. Först var det sajter som Lunarstorm och Bilddagboken där man chattade och byggde sin offentliga online-personlighet. I Svenskfinland fanns sajten ”Berusad.org” där det flörtades och skvallrades hejvilt.
Sedan kom Facebook indundrande och förmådde samla alla till en plats. Det personliga flödet på Facebook urholkades dock så småningom av Instagrams fotovänliga estetik. Men nu börjar också Instagram vara en relativt tråkig plats ur en social synpunkt.
Enligt Facebook– och Instagramägaren Meta så tillbringar vi endast 7 procent av tiden på exempelvis Instagram idag med att titta på innehåll skapat av vänner, 17 procent på Facebook.
”Vänskapsdelen har minskat ganska mycket” konstaterade Metavd:n Mark Zuckerberg nyligen. Han tillade att Facebook blivit mer av ett utrymme för ”utforskning och underhållning”.
Utforskning? Nja. Mer som ett passivt tidsfördriv utan mycket anknytning till ens vardagsliv. Det är en dopamin-triggande kombination av ljud, video, reklam, influerare, AI-slop och diverse mer och mindre otydliga påverkanskampanjer. Algoritmerna är till för att generera annonsvisningar och därmed extra vinst till Metas aktieägare, inte för att du ska få gilla din grannes trädgårdsbilder eller veta vem din kollega nu är ihop med.
Techvisionärer förutspår ett förestående ”posting zero”, där vanliga människor helt slutar dela saker offentligt.
”Posting Zero skulle innebära slutet för det syfte sociala medier en gång skapades: som en realtidsregistrering av världen”, skriver Kyle Chayka i New Yorker. Hon sörjer gamla bilder och statusuppdateringar som i all sin pinsamhet ändå var både relaterbara och sårbara. I dess ställe är det nu mest giriga aktörer som på något sätt försöker lura oss på pengar och tid.
Men kanske är det hoppfullt att vi nått ”peak social media”? Kanske när det till slut ekar tomt av vänner, familj och kollegor på diverse plattformar börjar vi höra av oss direkt till dem istället? Det är redan nu tydligt att allt mer sociala interaktioner styrs till privata meddelanden.
Det globala genomsnittet för skärmtid är runt 6 timmar. De flesta skulle säkert uppge att det mesta tillbringas på sociala medier. Men vad finns det för poäng med timtals av scrollande på sociala medier när allt det sociala är borta?
