Snus på gyllene färjor och lagar i spruckna krus
Slut på snuset – igen, och den här gången blev det för dyrt för Åland att obstruera.
”Snus är snus, och strunt är strunt, om än i gyllene dosor….” Gustaf Frödings rader känns på något sätt aktuella i dag, när EU-kommissionen slutligen bestämt sig för att bötfälla Åland för att de finskflaggade färjorna tillåts sälja snus på svenskt vatten, trots förbudet mot snusförsäljning i Finland.
Den krassa verkligheten är nämligen den att nu får Åland ge sig, åtminstone för tillfället. Man har genom att utnyttja en tolkningsmån i lagstiftningen köpt några extra år för de åländska rederierna att sälja snus, på de svenska tobakshandlarnas bekostnad. Nu har EU-kommissionen täppt till det hålet, och kunde väl i rimlighetens namn inte gjort annat, inte med de skrivningar som finns i anslutningsavtalet.
Då är det bara att anpassa sig.
När EG-domstolen sagt sitt, om tre år eller så, får vi se vad som blir nästa steg.
Man kan förstås argumentera att Finland borde har förhandlat om snuset som Sverige gjorde och försäkrat sig om ett liknande undantag. Så gick det inte, och nu får Åland leva med konsekvenserna. Enligt nyhetsrapporteringen tidigare i veckan har det hitintills förekommit en tämligen ogenerad snusimport till Sverige från färjorna, med rederiernas och landskapets goda minne.
Vi vet i dag inte exakt hur stor del av försäljningen ombord snuset står för, men mycket måste det ha varit eftersom både Rederi Ab Eckerö och Birka Line talat om utflaggning till följd av beslutet – eller så var också det en del av långdansen i försöken att påverka EU-kommissionen.
Man kan betrakta snusbeslutet på olika sätt, beroende på om man förtjänar på det eller inte, och det är i högsta grad kommissionens uppgift att se till helheten och inte till delarnas särintressen.
Däremot visar beslutet med all oönskad tydlighet svagheten och bristerna i EUs beslutsfattande. Det är för långsamt, det är för klumpigt, och varje litet undantag som verkligheten kräver, ger upphov till en snårskog av juridiska tvister och kryphål. Den elasticitet i lagstiftningen som ett mer decentraliserat beslutsfattande ger ersätts av betonglagar som smulas sönder av tvister och processer kring lagtolkningen och inte kring politiken.
På hemmafronten måste man dock med viss skepsis betrakta landskapsregeringens överraskning över beslutet. Det kan inte ha varit en fullständig nyhet vare sig för lantrådet Roger Nordlund eller för EU-minister Britt Lundberg att detta var på gång, men det kanske inte av förekommen anledning var läge att gå ut med det förra veckan.
Valtaktiskt var det rätt att inte berätta att striden var förlorad och att den kostat Åland 2 miljoner euro, men med en EU-minister som så flitigt åkt till Bryssel borde någon liten föraning ändå ha funnits om beslutet..
I sak är det förstås självklart att den som snusar i Finland och på Åland nu får det svårare att få tag på sina varor, och att det ingalunda är rimligt att EU tillåter snus i Sverige och förbjuder det i Finland, men se det är en annan historia.
”…men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.” Så slutar Frödings vers.
Snus är inte hälsosamt, men man kan hävda att ålänningarna av tradition valt att förgifta sig på det sättet och ska få fortsätta med det. En parallell mellan de åländska rederierna och gyllene dosor är inte helt långsökt, men var ska man hitta rosorna i EUs spruckna krus till beslutsfattande?
