Slutspurt under tidspress – intressanta frågor i lagtinget
Pension eller inte. Förlängd hembygdsrätt eller inte. Ersättare i lagtinget eller inte.
Det mesta lär vara avgjort på förhand, men en del av de ärenden som finns på lagtingets lista före sommarpausen är långtifrån ointressanta.
Den fråga som berör vanligt folk, främst ungdomar, är hembygdsrätten. De som måste skriva sig i Sverige för att kunna studera där har i dag fem år på sig innan hembygdsrätten försvinner. Det här är långtifrån någon ny fråga, men den har varit svårlöst.
Det förslag som lagtinget nu förväntas godkänna är att de fem år man har på sig börjar räknas först efter avslutade studier eller senast efter fem år. En studerande behöver alltså inte känna sig utkastad i första taget.
Liberalerna har ett motförslag om att alla utflyttade får förlängd hembygdsrätt i åtta år. Då behöver myndigheterna inte hålla reda på vem som studerar och vem inte. För studerande lär bägge förslagen duga, bara de träder i kraft.
Landskapsregeringen hade tänkt sig att lagen skulle träda i kraft 1 juli, men det hinns inte med. Lag- och kulturutskottet behövde av någon anledning hela nio månader för att behandla ärendet, så ikraftträdande skjuts fram till någon gång i höst.
Politiker , som faller ut eller inte ställer upp för omval i lagtingsval, har möjlighet att få pension redan före fyllda 65 år. Nu skall pensionen ersättas med ett tidsbundet anpassingsbidrag, som ger betydligt mindre pengar. Det verkar råda bred enighet om detta i lagtinget. Undra på det när över tusen ålänningar har skrivit under ett medborgarinitiativ om detta, det är val i höst och motsvarande ändring har genomförts i riket och i Sverige. Plus att ändringen inte gäller dem som redan är invalda.
Det sista kan uppfattas som en aningen elak insinuation, för visst kan man anta att det underlättar beslutsfattandet. Å andra sidan kan man inte heller försämra i efterskott för dem som ställt upp. Så värst gott om tid är det emellertid inte nu heller.
För att lagen skall gälla de nya, som väljs in i oktober, så måste den träda i kraft före det. Och före det skall den hinna ta vägen via Ålandsdelegationen och presidenten. I det här fallet beror tidsbristen på att initiativet kom in först i mars, tiden var knapp från början.
Ersättarna då? Av någon anledning är det bara Ålands framtid som tror att en ålänning kan vara lagtingsledamot och minister samtidigt. Svenskar och finländare klarar det galant – anser de själva åtminstone – men inte ålänningar! Att ersättarna, de som plockas in när en ledamot blir minister och stolen blir ledig, tycker systemet är bra som det är nu förstår man. Men skall den lilla gruppen bestämma?
Eller finns det något/några vägande argument för att avlöna en handfull extra politiker istället för att ta in sakkunniga som stöd för ministrarna? Eftersom det bland politikerna finns en strävan att kontinuerligt utöka landskapets lagstiftningsrätt – och därmed sin egen makt – så kan det behövas kunniga tjänstemän för det praktiska arbetet.
