Sluta önsketänka, samla krafterna
En 91-åring måste ta taxi från Kvarnbo till Sviby för att lösa ut några gamla tidningar från tullen. Låter det rimligt? Samtidigt säger Viking Line upp ytterligare drygt 70 anställda på Cinderella.
De två sakerna har inte med varann att göra, men visar att världen inte ser ut som vi är vana vid. I det ena fallet handlar det om direktiv från EU, i det andra om den pågående pandemin.
I bägge fallen något vi inte kan göra mycket åt, men kanske i någon mån lindra konsekvenserna.
Nanny i Kvarnbo drabbas av att försändelser, också gåvor, måste tullas in om värdet överstiger ett visst antal euro. Man ska alltså betala moms på något som man får i gåva. Från den 1 juli gäller detta oberoende av värde. Det här ska vi stå ut med för att ha kvar skattegränsen, som möjliggör taxfree i trafiken till och från Åland, vilken i sin tur är en garanti för att vi inte blir utan trafik.
Men måste detta betyda att paketet med de fyra tidningarna stannar i Sviby? Det har hänt förr att tullen/posten på begäran av mottagaren har öppnat paketet, konstaterat innehållet och tillåtit utdelning. Visst vore det smidigt att leverera tidningarna till närmaste postombud. Det finns antagligen någon i Saltvik?
Ännu besvärligare blir det den 1 juli. Då ska bland annat också dagstidningar, som passerar skattegränsen från riket, Sverige eller något annat land utanför Åland förtullas. Man får hoppas att någon kommer på en smidig lösning, så inte alla prenumeranter dagligen ska trängas på tullen/posten för att betala för en tidning som man redan har betalat för.
Är viljan god ordnar det sig. Precis som det borde ha ordnat sig med Nannys tidningar. Det vill säga tullförfarandet kanske kan göras smidigare, men betala måste vi.
Och så det här med Cinderella. Skattegränsen må vara en åsnebrygga, för utan den skulle kryssningstrafiken inte ha vuxit sig så stor och viktig för Åland. Men nu är det pandemin som härjar och att rederiet säger upp ytterligare drygt 70 anställda inför högsäsongen visar att man inte tror på en återgång till mer normalt resande trots att allt fler vaccineras.
Det är inget bra tecken.
m/s Mariella har sålts i dagarna. Det är måhända en bra nyhet, Viking Line får Glory i trafik om ett år. Birka Stockholm ligger sedan länge i Västerhamn i väntan på köpare. Och frågan är om trafiken Helsingfors – Mariehamn – Stockholm någonsin återuppstår på det sätt som vi är vana vid.
Det kommer att dröja länge innan allt är sig likt igen. Eller något som liknar likt. Rederierna gör vad de kan i ett besvärligt läge genom att sätta in specialkryssningar, som ska kännas trygga och locka passagerare. Samtidigt ropar anläggningarna i land efter besökare. Hoppet just nu står till fler besökare från rikssidan, eftersom smittläget fortfarande är besvärligt i Sverige. Men vad händer då?
För bara ett par veckor sen rapporterade TV-nyheterna i riket att man på Åland välkomnar besökare österifrån. Men. Man varnade för smittfaran, eftersom besökare från Sverige har i stort sett fritt att gå i land här.
Varifrån kom en sådan information? Hade någon av våra politiker önsketänkt högt? Inte så lyckat i så fall. Det man nu skulle önska av dem som leder landskapet är mindre önsketänkande av typen öppna gränser (innan smittläget är under kontroll) och mer samlade insatser för att bygga upp samhället inför en framtid som vi inte med säkerhet vet hur ser ut.
Allt konstruktivt arbete kan inte lämpas över på vår riksdagsman.
Regeringen vill inte ha kortrutt och kommunreform. Så vad vill man? Finns det något som kunde vara till nytta för samhället, som kunde hjälpa alla dem som går utan arbete för att färjorna går tomma eller ligger stilla, något som regering och opposition kunde samarbeta kring?
Det är samarbete som behövs, inte gnabb. Den politiska ledningen ska helst inte ta modell av ”stora pojkarna” inom Ömsen.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
