DELA
Foto: Stefan Öhberg
Nya Ålands ledarskribent vill att kvinnliga serieskapare ska få ta mer plats i dagspressen. Bilden är från stadsbibliotekets utställning ”Pang pang, patriarkatet”, som lyfter fram tolv unga kvinnliga serieskapare från Sverige, Norge och Danmark.

Släpp fram kvinnliga serieskapare

Kvinnliga serieskapare lyser med sin frånvaro i svenskspråkig dagspress – såväl här hemma på Åland som i Sverige och Finland.
I stället dominerar äldre, vita män – ofta amerikanska och inte sällan döda – dagstidningarnas seriestrippar.

Den dagliga seriestrippen i dagspressen har traditionellt sett varit en mycket manlig domän. Tidigare har detta faktum i sig kanske inte varit särskilt anmärkningsvärt, i och med att serieskaparna i de flesta fall historiskt varit män.

Under senare år har den här bilden emellertid ändrat skepnad, inte minst i Sverige. Där har en mängd unga kvinnliga serieskapare slagit sig fram från millenieskiftet och framåt. Bland dessa märks exempelvis Nina Hemmingsson, Coco Moodysson, Liv Strömquist, Sara Granér, Ellen Ekman, Lina Neidestam, Maria Smedstad och många andra yngre förmågor i deras efterföljd.

Många av dem har gett ut flera framgångsrika seriealbum- och böcker, hyllats av kritiker och läsare, och flera av dem publiceras också i nordisk och annan internationell dagspress.

Det anmärkningsvärda är att de med få undantag inte får rum i svenskspråkig dagspress. ”En genomgång av serieurvalet i de 50 största svenska dagstidningarna visar att den genomsnittliga serieskaparen som publiceras är 70 år gammal. Han är man, amerikansk och i många fall död. Döda serieskapare, som Lee Falk (Fantomen), Dik Browne (Hagbard) och andra, fyller nämligen 37 procent av de svenska tidningarnas seriesidor. Som jämförelse lägger dagens svenska kvinnliga serieskapare beslag på en procent av serieutrymmet.

Öppnar du en slumpmässigt vald svensk tidning är chansen mycket större att du kommer att stöta på en serie av en man som föddes för mer än 100 år sedan och dog innan vi fick mobiltelefoner och internet, än att du finner en serie av en svensk kvinna.” Så skriver den norske journalisten och serieredaktören Lasse Espe i Dagens Nyheter.

I Svenskfinland och på Åland är det lika illa. Vid sidan av Mumin och Nemi är exempelvis Hufvudstadsbladets seriestrippar (Ferd’nand, Kalle & Hobbe, Kaxen och Non Sequitur) uteslutande skapade av äldre vita män och har ett antal år på nacken. Samma sak gäller för Hälge och Zits, som publiceras i Nya Åland. Här finns utrymme för självrannsakan och förbättring.

Varför är då detta ett problem?

Dels riskerar repriseringen av äldre seriestrippar, som Espe påpekar, sätta stopp för många unga, lovande serieskapares karriärer. Dels tenderar de gamla serierna i många fall sakna aktualitet för dagens läsare. Seriestrippen som form – och det gäller inte minst flertalet strippar av dagens unga kvinnliga serietecknare – är ofta samtidskommenterande och progressiv. Inte sällan drar den sig från att utmana olika maktstrukturer och skevheter i samhället.

Allt detta går de svenskspråkiga tidningsläsarna i hög grad miste om. Dessutom visar forskning att de gamla traditionella serierna ofta innehåller stereotypa könsroller och att minoriteter osynliggörs.

Möjligen har den mobila utställningen ”Pang pang, patriarkatet”, som i höstas reste runt i Sverige och som ifrågasätter den manliga dominansen i dagstidningarnas seriestrippar och i stället lyfter fram strippar av 12 unga, kvinnliga serieskapare från Skandinavien, glädjande nog medverkat till att Dagens Nyheter nu vågat ta in Ellen Ekmans hyllade serie ”Lilla Berlin”, som publiceras en gång i veckan med start 4 januari. Den innebär ett stort lyft för DN:s ganska lealösa serierutor sedan Martin Kellermans Rocky försvann.

Som Nyans kultursida har skrivit om (9 januari) kan utställningen ”Pang pang, patriarkatet” nu beskådas på Mariehamns stadsbibliotek fram till 26 januari.

Att stadsbiblioteket har tagit in den är i sanning glädjande. Det enda smolket i glädjebägaren härvidlag (som inte stadsbiblioteket kan lastas för, utan snarare utställningens producenter Folkets Hus & Parker i samarbete med Strand Comics), är att Finland som så ofta negligeras och hamnar vid sidan när det handlar om nordiska samarbeten.

Utställningen visar alltså seriestrippar av svenska, norska och danska skapare, medan finländska lyser med sin frånvaro. En som hade varit självskriven i gänget är exempelvis Ulla Donner, som är aktuell med sitt nya seriealbum ”Skiten” (2019).

Dessbättre kan man med fördel bekanta sig mer med hennes verk och skapande då hon i mars besöker Mariehamns litteraturdagar.

Till dess: gå och se ”Pang pang, patriarkatet”, låt er inspireras och hitta nya seriefavoriter.