Skynda långsamt med WHA
Om fotbollen ska få en egen arena måste fler än skattebetalarna stå bakom finansieringen.
IFK Mariehamns guldkantade ligaavslutning har gett diskussionen om en egen fotbollsarena ny luft under vingarna. Som Nya Åland tidigare har berättat finns det många olika visioner, allt från ett arenakomplex för 5 000 personer, restauranger och hotell till en uppfräschad och förstorad Wiklöf Holding arena.
På måndag behandlas frågan i kultur och fritidsnämnden i Mariehamn. Planerna på ett arenakomplex finns inte med i den tjänstemannaberedning som gjorts, men däremot sex olika alternativ. Prislapparna landar mellan två och tre miljoner.
Både fotbollen och friidrotten, som i dag delar på arenan, vill ha en förändring. Löparbarnorna är slitna och endast sex till antalet. Naturgräsplanen mår inte bra då friidrottarna vill kasta spjut, diskus eller stöta kula. Fotbollsplanens dränering behöver göras om. Dessutom är planen så liten att den precis fyller de nationella måttkraven på en matchplan för herrar och damer i landets högsta ligor, men matcherna i Champions league blir det svårare med.
Att något måste göras är alla ense om.
De realistiska alternativen är två. Det första är att staden bygger ut WHA så att friidrotten och fotbollen kan samsas där. Det andra är att fotbollen får stanna på WHA och friidrotten får en ny anläggning någon annanstans. Fotbollslobbyn går het för det andra alternativet. Många talar varmt för att både staden och landskapet genom Paf-medel ska våga satsa och låta både fotbollen och friidrotten växa och utvecklas på sina håll genom att vika WHA till fotbollen. En större kapacitet och en satsning på arenan kunde göra att framförallt IFK fick in större biljettintäkter och mer pengar att röra sig med.
Hur roligt det än vore att ge fotbollen en egen arena är det tveksamt om det är ekonomiskt försvarbart. Att hitta privata investerare som är beredda att satsa en engångssumma är inget problem. Men också en fotbollsarena ska underhållas. Det är inga småsummor det handlar om då det kommer till till exempel uppvärmt konstgräs. Dessutom finns det i dag knappt någon fotbollarena i hela Finland som gör vinst.
IFK:s framgångskoncept har varit att skynda långsamt, satsa på kontinuitet och inte förivra sig trots att det går bra. Å andra sidan har laget också visat vad ett litet samhälle kan åstadkomma när man jobbar tillsammans. Om fotbollen lyckas få med klubben, näringslivet, staden och landskapet och tillsammans hitta en lösning som också är ekonomiskt försvarbar på lång sikt är det fritt fram.
