Skulle du kunna ha en klädfasta?
Varje sekund körs ett lastbilslass med kläder till tippen eller bränns upp. Det snabba modet står för tio procent av våra klimatutsläpp, men ändå fortsätter vi shoppa.
I dag är det askonsdagen, första fastedagen. Kanske är det dags för lite klädasketism?
I juli 2018 orsakade klädesmärket Burberry stora rubriker när det uppdagades att de brände upp osålda kläder till ett värde av 40 miljoner dollar. Den smutsiga klädindustrin har de senaste åren börjat spricka i sömmarna. Bakom skymtar gräsliga siffror:
– Klädindustrin producerar mer utsläpp än alla internationella flyg och frakttransporter gemensamt.
- Tre av fem klädesplagg slängs bort inom ett år.
– Det tar 2 700 liter vatten att tillverka en bomulls t-skjorta (lika mycket som en person dricker på två år).
– 20 miljoner träd huggs ner varje år till förmån för klädproduktion.
– Upp till 16 procent av världens bekämpningsmedel används i bomullsodling varje år.
Dessa siffror har Världsekonomiska forumet gått ut med. Det visar svart på vitt hur tärande vår klädproduktion är för miljön, men det visar också i vilken vansinnig takt vi konsumerar mode. Vi köper allt mer kläder, men använder dem allt mindre, i USA används ett klädesplagg exempelvis i genomsnitt 40 gånger.
”Snabbmodet”, som exemplifieras av lågbudgetkedjor som H&M och Zara, fick sin start på 60-talet och har växt dramatiskt sedan dess. Den globala modehandeln uppgick förra året till drygt 1,7 biljoner dollar.
Runt 300 miljoner människor sysselsätts i klädproduktionskedjan. Men de som faktiskt gör kläderna, sömmerskorna, får endast smulor av den stora vinstkakan. De jobbar ofta långa dagar under dåliga arbetsförhållanden i farliga miljöer.
När fabrikskatastrofen i Bangladesh skedde 2013 fick världen en inblick i den industri som dagligen utnyttjar människor för att skapa lätt-tillgänligt mode. Den dagen dog 1 100 människor.
Inte undra på att kritiska röster höjs. Och alternativ efterfrågas.
”Vi tror att världen inte behöver mer kläder. Det är en otroligt slösaktig och nedsmutsande industri. Det är därför som vi väldigt medvetet sagt att vi vill ”re-imagine” modet”.
Det säger Kerry Murphy på det digitala modehuset The Fabricant, som jobbar med virtuell design, alltså kläder som appliceras på foton för att användas i exempelvis sociala medier.
Det är ett exempel på nytänkande mode, men det finns också det mer traditionella sätt att minska på klädbergen. Allt fler väljer att handla begagnat, individer förbinder sig till köpfria månader, köp- och säljgrupper på sociala medier vibrerar av aktivitet, klädbytarevenemang ploppar upp här och var och det finns ett nyvaket intresse att tillverka sina egna kläder.
Man kanske inte känner sig bekväm med tanken på digitalt mode eller har kunskapen att tråckla ett par trosor, men en reflektion över vår klädkonsumtion är nödvändig. Och idag är en perfekt chans att starta en period av klädasketism.
Idag är det nämligen askonsdagen, då den traditionella fastetiden inleds, och då drar samtidigt kyrkans kampanj Ekofasta igång. I år fokuserar man på just hållbar klädkonsumtion och klädernas miljöpåverkan.
– Fastetiden handlar om avståndstagande och en enklare livsstil. Årets kampanj vill utmana oss att köpa hållbara kläder som vi tänker använda länge, säger Tomas Ray, som ansvarar för miljöfrågor i Borgå stift.
Den globala klädindustrin måhända vara smutsig, orättvis, miljöförstörande och svår att greppa. Men din garderob behöver inte vara det.
