Skuggor över Sanna Marin
Finlands nya temporära smittskyddslag och dess vidhängande förordning om gröna länder kan bara beskrivas som ett praktfiasko. Statsminister Sanna Marin (SDP) har en stor del i det – och hennes privata relation till familje- och omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) måste diskuteras.
Rötmånaden kom tidigt i år. Knappt hade riksdagen fattat beslut om en ny, temporär smittskyddslag i fredags förrän förruttnelsen satte in. När statsrådet i förrgår satte incidensribban på uppenbart orimliga 10/100 000 invånare blev hela lagstiftningen otjänlig, vilket de fåraktiga tjänstemännen fick erkänna på den efterföljande presskonferensen.
Om Åland inte har testkapacitet får de väl ta stickprov, blev beskedet både på presskonferensen och i uttalanden från social- och hälsovårdsutskottets ordförande Markus Lohi – trots att möjligheten till stickprov över huvud taget inte nämns i lagen.
Så man lagstiftar om smittskydd och tipsar i samma andetag om hur lagen ska kringgås? Tjusigt Finland. Som om trafikpolisen skulle säga: ”Jo, det råder 30 km/h här, men vi stoppar ingen bilist under 75.”
Beteendet stämmer överens med åländska rapporter om hur Krista Kiuru privat informerat landskapsregeringen att Finland kommer att se genom fingrarna med hur hennes fnoskiga lag efterlevs på Åland. Det är lika omdömeslöst som avslöjande och gör det uppenbart att allt har kommit att underordnas en vettlös prestigekamp mellan Kiurus talibaner på social- och hälsovårdsministeriet och resten av regeringen.
Det framgår också med önskvärd tydlighet att allt varit ett överlagt dubbelspel från ministeriets sida från första stund.
När det första lagförslaget fick tummen ner i oktober förra året förväntade sig grundlagsutskottet att det skulle ta några veckor innan ett nytt förslag kom.
”Det tog tio månader”, sade Mats Löfström bittert i tisdagens intervju i Nyan. Och när det nya förslaget väl anlände var det än mer grundlagsstridigt än det tidigare. Efter ytterligare bakläxor i både grundlags- och förvaltningsutskott väntade sedan Kiurus tjänstemän med att återkomma tills klockan var 16.00 på fredagen den sista veckan det var möjligt att lägga lagförslag före sommaruppehållet …
Det då lagda förslagets avsikt var att mjuka upp Finlands stränga regelverk och på sikt harmoniera det med EU-lagstiftningen. Diskussionerna som fördes i social- och hälsovårdsutskottet hade kretsat kring incidenserna 25 eller 50.
Men sedan slog talibanerna återigen till på Kiurus order: incidensen skulle sättas på 10 och Finland skulle, likt Mårran, dra sig tillbaka in i den nordiska ensamhetens mörker, obefläckad av omvärlden.
Detta var en plan redan från början. En orkestrerad kupp av ett förrymt ministerium som, med Löfströms ord, blivit ”en stat i staten”.
Var var Sanna Marin?
I två ord: på semester. Marin närvarade inte ens på tisdagens statsrådsmöte då incidensen spikades och turistsäsongen offrades. Hon var den enda med makt att ingripa. Hon rörde inte ett finger. Varför?
Det är väl känt att Krista Kiuru och Sanna Marin är nära vänner sedan lång tid: När Marin gifte sig förra året var Kiuru den enda ministern som bjöds till bröllopet. Det muttras just nu i Finlands politiska värld att ingen utom Kiuru kunnat bete sig så omdömeslöst och ändå behålla jobbet.
Rötmånaden kom tidigt i år och något stinker. Den obstruerande ministern Kiuru bör granskas, prickas och sparkas. Och sedan måste Sanna Marin förklara hur hon kunde åka på semester när väninnan ödelade Finlands rykte och ekonomi.
För statsministern behöver besinna att medan frukostförmåner är en skitsak så kan vänskapskorruption avsluta ens karriär.
