Skippa tankarna på grönt kort – men ifrågasätt gärna invanda mönster
Att öppna för att man ska kunna köpa sig närings- och hembygdsrätt är inte en vettig lösning, däremot är det en viktigt att näringsminister Fredrik Karlström lyfter frågan om hur investerare ska lockas till Åland
Näringsminister Fredrik Karlström har under sitt snart ett år långa tid på posten gjort sig känd som en nytänkare av rang i maktens korridorer och i landskapet. Ofta har han vädrat sina tankar och idéer på sin blogg och efterfrågat läsarnas/väljarnas åsikter. Det är en berömvärd inställning både till posten som minister och till öppenheten.
Säkert har en hel del personer stört sig på att Karlström slängt ur sig inte alltid helt genomtänkta, och nästan alltid icke förankrade, förslag. Men han har de facto stått för något som otvetydigt är nytt för en person på en så högt uppsatt post, och tvivelsutan gjort medbestämmandet – demokratin – en tjänst.
Dock, innan berömmet tappar all sans, ska sägas att inte alla idéer är av toppklass. Så är till exempel den senaste, där ministern funderar över om det är en bra idé att dela ut ”green cards” till folk utanför Åland som är villiga att investera här. Genom att göra en större investering i åländskt näringsliv ska man då få både jordförvärvs- och näringsrätt. Om investeraren därtill vill bosätta sig på fredens öar ska också hembygdsrätt delas ut.
Det är en svindlande tanke hur många investerare, hur många miljoner och hur många arbetstillfällen detta skulle kunna inbringa. Men samtidigt är det ett avsteg från vad vi brukar se som praxis i samhället, den som säger att alla ska behandlas lika. Att kunna köpa sig rättigheter som andra måste förtjäna enligt lagen är ingen bra signal att sända ut, varken inom Åland eller till omvärlden.
Däremot har Karlström helt rätt i sitt resonemang i sitt blogginlägg (finns att läsa på www.frille.com), då han menar att vi måste ändra sättet vi ser på investerare och möjligheten för dem att söka sig till Åland, och hur Åland och ålänningarna ser på dem. Näringsrätten är ett utmärkt ställe att börja den översynen.
Näringsrätten har gjort mycket gott för landskapet genom åren, och fungerar emellanåt fortfarande. Men det finns en inbyggd dubbelmoral i den då det frikostigt delas ut undantag för många som vill etablera sina verksamheter på Åland. Reglerna är i lagen hårda, med krav på en majoritet ålänningar i styrelsen med mera, men samtidigt får många av de som ansöker dispens. Ett exempel på senare tid är H&M.
Det är i sig inget fel i att utnyttja det kryphål som lagen erbjuder på det här sättet, det ger kapital, arbetstillfällen och ökad konkurrens till Åland och gör den lokala marknaden mer lockande både för ålänningar och andra. Men när en lag kan rundas, och rundas, så ofta måste man också fundera på om den alls är värd att ha.
Det åländska näringslivet behöver injektioner, från utomstående investerare, från nytänkare. Men mest av allt behövs en tydlig politisk vilja och ett politiskt mod att våga ifrågasätta det invanda. Så görs i alla företag som lyckas, så måste också AB Åland göra. Därför är det bra att näringsministern ständigt testar sina idéer, det är bra att det görs offentligt och inte bara i landskapsborgens korridorer och det är bra att han sätter fokus på frågan och skapar debatt.
Däremot borde vi kan lämna gröna korts-tankarna därhän.
