Skattemyndighetens agerande undergräver demokratin
Knappt hade trycksvärtan torkat efter att den här sidan hyllat den finländska topplaceringen i Reportrar utan gränsers, RUG, pressfrihetsindex över hur pressfriheten fungerar i världens länder, förrän Finland gjorde bort sig. Rejält.
Yle var en av de många nyhetsredaktioner som fick ta del av det mycket omfattande materialet om avancerad skatteplanering, skatteflykt och penningtvätt som läckt till den tyska tidningen Süddeutsche Zeitung och det internationella nätverket för undersökande journalister, ICIJ. Likt de andra runt 80 redaktionerna som fick tillgång till den stora databank man byggt upp av de 11,5 miljoner dokument stora materialet, äger inte Yle materialet.
Tillsammans med de andra redaktionerna har Spotlight-redaktionen vid Yle grävt och hittat kopplingar mellan advokatbyrån i Panama och finländska intressen, och rapporterat detta.
Självklart har ett avslöjande och en läcka av den här digniteten också gjort skattemyndigheter runt om i världen intresserade. Finns det miljarder undangömda vill varje land förstås gå till botten med det i hopp om att kräva in skatter.
Men den finska skattemyndigheten har gått länge än sina kollegor i andra länder. Kollegorna har backat från kraven på att få ta del av materialet när de insett att den journalistiska grundprincipen om källskydd väger starkare än skattemyndigheternas intresse i att sätta åt skattesmitare.
Men inte i Finland. I stället för att backa från sina krav med hänsyn till att källskyddet ska försvaras så att visselblåsare kan leva i förvissningen om att de kan tipsa medier om missförhållanden utan att riskera att deras identiteter röjs, har skattemyndigheten hotat Yle och dess grävande journalister med husrannsakan.
Yle fortsätter vägra, och påpekar att de inte äger materialet, utan blott ”lånar” det av ICIJ. I ett debattinlägg på Yles hemsida skriver Yle-cheferna Ville Vilén och Marit af Björkesten: ”Finländarna gynnas av att journalisterna också framöver kan delta i de nätverk där dessa och andra ur samhällsperspektiv viktiga material undersöks. Panamapappren är värdefulla, men nu handlar det om ännu viktigare värderingar och principer.”
Ett liknande fall inträffade i Sverige förra våren när Aftonbladet publicerade maskerade bilder på två rånare. Åklagaren ville ha ut bilderna, Aftonbladet menade att tidningens källa då kunde röjas av den metadata som fanns i den digitala bildfilen. Åklagaren hotade med husrannsakan på redaktionen, men fick bakläxa av den svenska Högsta domstolen som förklarade att källskyddet är viktigare än ett brottsmål.
Det finska källskyddet är svagare än det svenska, och risken är att skattemyndigheterna i kommande domstolsförhandlingar får rätt mot Yle. Detta borde oroa riksdagsledamöterna så till den grad att de skyndsamt borde inleda en översyn av lagen. Som skrevs i fredagens tidning omfattades också Finland av den svenska tryckfrihetsförordningen när den infördes för 250 år sedan. Mats Löfström och hans kollegor i riksdagen borde söka att ändra dagens finska tryckfrihetslagar i den gamla lagens anda.
Att skydda journalisters källor är oerhört viktigt för att kontrollen av demokratin ska fungera. Om de som känner till oegentligheter inte litar på att deras anonymitet är skyddad kommer färre att våga avslöja skumraskaffärer.
Skattemyndighetens agerande mot Yle leder därför till att den finska demokratin undergrävs.
