Ska man straffas om man är feg?
Svenskarna kan i dagsläget traska förbi en drunknande utan att erbjuda hjälp och det helt ostraffat. I Finland blir man straffad. Om man blir upptäckt.
Skulle du ingripa med risk för ditt eget liv om du såg att någon befinner sig i allvarlig fara eller till och med i livsfara?
I Sverige föreslås nu för justitieminister Beatrice Ask att det ska bli straffbart att inte bistå en nödställd. I Finland finns redan den lagen.
Utredare Olle Abrahamsson vid svenska justitiedepartementet som gjort underlaget till förslaget vill inte införa lagen. De som hjälper, de hjälper utan lag och de andra blir inte mer beredvilliga att riskera sina egna liv på grund av en lag resonerar han. Lagen har inte haft någon märkbar effekt i den länder där den redan är i kraft.
I USA har det dessutom visat sig att fler personer dör när de försöker hjälpa nödställda än vad folk som är nödställda gör. Abrahamsson säger också att det är en moralisk skyldighet att bistå folk i nöd och att det inte är motiverat att tvinga på folk den moralen.
Personligen har jag inte ens tänkt på att vi har en lag i Finland som kan straffa mig om jag inte ingriper i en nödsituation. Jag vill ju tro att jag skulle göra det oberoende av lagstiftning.
Det finns andra sätt att hjälpa utan att själv utsätta sig för livsfara, man kan ringa efter hjälp, man kan ropa på hjälp och hoppas att någon annan ingriper. Men om hjälpen dröjer? Hur är det om man själv inte helt enkelt vågar ge sig in i lågorna eller ut på isflaken, blir man en sämre människa då? I Finland kan man bli en brottsling.
Här kan man straffas med böter eller upp till sex månaders fängelse för försummande av räddningsåtgärd. I Sverige föreslås böter eller fängelse upp till två år. Finlands strafflag kapitel 21 paragraf 15 står att räddningsåtgärden ska vara så som skäligen kan krävas av en person med beaktande av hans möjligheter och situationens art.
Men ska domstolen avgöra vilka mina möjligheter är eller ska jag själv få avgöra det? Om jag väger mellan sex månaders fängelse och det som jag uppfattar att riskerar mitt eget liv känns ju sex månaders fängelse som ett vettigt val.
Kan man med lagar påföra medborgare en sorts ”moral” de saknar? Ska man blir straffad om man saknar det? Lockar det till hjälteinsatser hos personer som annars inte skulle springa in i ett brinnande hus? Är god moral en medborgerlig skyldighet? Och ska man göra det ännu mer komplicerat: vad är moral och vem bestämmer det?
Det finns hjältar, men det finns också sådana som aldrig i livet skulle våga vara en hjälte och som inget straff kan ändra på.
Abrahamsson befarar också att det blir svårare att få folk att vittna eftersom man inte vill erkänna att man var på plats men inte ingrep. Det är ett bra argument. Vad är bättre? Att ha ett vittne till olyckan som själv inte vågade ingripa men som kan berätta vad som hände eller tvinga folk att fly fältet för att undgå straff för att de inte vågade ingripa.
Alla älskar hjältar, fegisar hyllas inte med galor.
Civilkurage krävs av oss enligt den finska lagstiftningen. Tyvärr, civilkurage kan inte stiftas om i lagar. Man kan tvingas ha körkort och näringsrätt, men även om det allmänna rättsmedvetandet anser att folk i livsfara inte får lämnas finns det många som bara inte kan ingripa.
Det man får med lagstiftning är en syndabock man kan skylla på när en tragedi sker.
