Sjövettet får inte vara mindre än båten
Det är dags att förbättra säkerheten till sjöss.
Kompetenskrav bör utredas och promillegränsen skärpas för de stora och snabba båtarna.
För mången ålänning hör båtliv sommaren till. Att kasta loss och njuta av en känsla av frihet. Men frihet måste höra samman med ansvar, och efter den senaste helgens olyckor till sjöss växer en oro kring huruvida vi kan förlita oss på sjöfolkets ansvarskänsla.
Lördagen var hektisk för sjöbevakningen. Den allvarligaste händelsen ägde rum på eftermiddagen då en motorbåt körde på en segelbåt på Erstan i den åboländska skärgården. Två bröder i segelbåten omkom och motorbåtens förare misstänks för grovt dödsvållande och grovt äventyrande av trafiksäkerheten. Polisen har varit fåordig om detaljer kring vad som förorsakade olyckan men uppger att alkohol inte var inblandat.
De stora båtarna blir fler och fler, men sjövettet tycks i många fall sina.
– Vissa människor stirrar för mycket på sin sjökortsplotter. Det kan göra att man inte är tillräckligt uppmärksam på omgivningen. Det är viktigt att komma ihåg att använda sig av ett fysiskt sjökort och märka ut var man befinner sig eftersom man vet på sättet vet var man befinner sig tio minuter senare, säger Robin Lindström, översjöbevakare på sjöräddningscentralen i Åbo till SPT.
Han påpekar också det uppenbara – man kör inte bil och endast tittar framåt utan man använder backspegeln och sidospeglarna – till sjöss måste man vrida på huvudet.
Sjöräddningscentralen rekommenderar att man går någon form av båtförarutbildning. Frågan är om något sorts kompetensbevis, särskilt för stora och snabba båtar, borde stipuleras i lag?
Man kan argumentera för att friare regler gott kan råda till sjöss där ytorna är större och risken för olyckor mindre. Men händer det något ute på havet kan det likväl sluta riktigt illa och hjälpen kan vara långt borta.
En annan sjöolycka ägde rum vid midnatt natten till söndag utanför Degerby i Föglö. Sjöbevakningen hade stannat en båt vars förare visade sig vara onykter. De två andra passagerarna valde att trotsa sjöbevakningens order och körde iväg varpå de krockade med en bropelare.
Föraren fick skallskador, fördes till sjukhus med helikopter och det hela slutade med att två båtförare misstänks för roderfylleri.
Frågan om att sänka den tillåtna promillegränsen har diskuterats, men inte lett till någon lagskärpning.
Enligt en artikel av Svenska Yle (04.08.2016) har inget annat land vid Östersjön förutom Finland en promillegräns till sjöss högre än 0,5. I Finland och på Åland tillåts det dubbla – en promille. Kan det vara så att vår jämförelsevis tillåtande lagstiftning bidrar till en attityd om att det är okej att dricka vid rodret?
I Sverige är promillegränsen för sjöfylleri sedan 2010 0,2 för båtar med ett skrov på minst 10 meter eller som går över 15 knop. För mindre och långsammare båtar gäller samma promillegräns som i Finland.
Större och snabbare båtar kräver större precisionsförmåga av föraren och det är således välmotiverat att strängare krav råder. Så borde också vara fallet i Finland och på Åland – förslagsvis samma gräns som för trafiken på land, det vill säga 0,5 promille.
Sist och slutligen handlar sjövett om respekt för de övriga som rör sig på havet. Att hålla utkik, sänka hastigheten när läget kräver det, att kunna hantera sin båt och att givetvis vara i skick att göra det.
