DELA
Foto: Stefan Öhberg

Självstyrelsen är värd mer än pengar

I engelskan finns ett uttryck: too little, too late.

Det är ungefär så det känns efter att den nya självstyrelselagen föll.
Arbetet har pågått i elva år. Det är otaliga timmar (och förstås pengar) som har lagts på arbetet både från Åland och riket, på tjänstemanna- och politisk nivå. Men det blev till sist omöjligt att gå i mål.

När lantrådet Katrin Sjögren (Lib) och finansminister Mats Perämaa (Lib) gav beskedet att det inte blir en ny självstyrelselag till 100-årsjubileet försökte de sätta en positiv prägel på budskapet. Det blir ett nytt ekonomiskt system. Det blir mera i plånboken.

Orsaken till haveriet var att tiden tog slut. Men hur kan ett arbete som har pågått så länge helt plötsligt falla på målsnöret?

Det är svårt att svara på den frågan, men det finns en del nyanser som är värda att lyfta upp.

Ålandskommitténs arbete resulterade i ett slutbetänkande som inte var tillräckligt förankrat på ministerienivå. Ålandsminister Anne Berner (C) sade i samband med beskedet i förra veckan att det har funnits motstånd inom ministerierna.

Det framkom också tydligt när Ålandskommitténs slutbetänkande gick ut på remissrunda. Arbetet med självstyrelselagen har utgått från den politiska viljan, men i vilket skede kopplades tjänstemännen in för att se om förslagen som presenterades där egentligen var genomförbara i praktiken? Troligtvis för sent.

Det gav ett underlag som var svårt att föra vidare till ett slutgiltigt lagförslag. En av knäckfrågorna är residualprincipen, som man från åländskt håll inte lyckades fylla med konkret innehåll.

Ålandskommittén lämnade också flera stora områden olösta, problemen kunde inte heller den tjänstemannagrupp som tog vid efter remissrundan lösa. Och i de regeringsöverläggningarna, som var sista instans, gavs inte mycket information om hur förhandlingarna framskred. Vi får anta att resultatet inte dög, eftersom lagen nu inte kom vidare.

Det nya ekonomiska systemet ska nog däremot inte ses som en seger, utan snarare som en kompromiss där båda sidor kunde lämna förhandlingsbordet med någon sorts heder i behåll.

Lantrådet kan lämna förhandlingsbordet med budskapet att den frågan om pengarna har nått en lösning. Allt det där till synes abstrakta som en ny självstyrelselag innebär och som inte har politisk genomslagskraft hos allmänheten läggs på is, men konkret blir det mer pengar.

Riksregeringen har vid ett flertal tillfällen den här mandatperioden agerat tvivelaktigt i frågor som rör Åland vilket har lämnat en bitter eftersmak. Nu kan man i alla fall visa upp något resultat som inte ökar på misstron.

Men eftergifterna för riksregeringen blev faktiskt inte särskilt stora eftersom det nya ekonomiska systemet kan kopplas till vård- och landskapsreformen. En ny ekonomisk modell för Åland är en viktig pusselbit för regeringen Sipiläs egen reformagenda.

Den bräckliga riksregeringen har valt att rensa bordet från alla andra potentiella hinder för att driva igenom den stora vårdreformen. Med andra ord är slutsatsen att självstyrelselagen offrades vad gäller tjänstemannaresurser och politiskt kapital till förmån för andra projekt.

Det är synd , för självstyrelsen handlar om mycket mer än pengarna. I gårdagens Nya Åland sade Gunnar Jansson, en av arkitiekterna bakom självstyrelselagsrevisionen, att det finns en reell farhåga att intresset för en ny lag minskar när ekonomin är löst.

Det kan mycket väl vara så. En annan tolkning är att den ekonomiska frågan nu inte behöver beaktas i samband med den fortsatta revisionen och att de knutar som återstår därför kan bli lättare att lösa. Det kan med andra ord återgå till att bli just ett politiskt projekt.

Men om ministerierna inte vill omvärdera sin syn på Ålandskommitténs arbete är risken stor att revisionen måste börja om från ruta ett.

Då får vi nog sikta på 150-årsjubileet för en ny lag, förutsatt att det finns en välvillig riksregering just då.