DELA

Se granskning som en kvalitetsstämpel

Två ministrar i Ålands landskapsregering har de senaste veckorna påstått att journalister förvanskar uppgifter – utan att presentera några bevis för det. Att våra högsta politiker aktivt försöker försvaga demokratins vakthund är både dumt och kortsiktigt.

Näringsminister Fredrik Karlström (MSÅ) är den senaste i raden. I en konversation på sociala medier med lagtingsledamot Jessy Eckerman (S) skriver han följande:

– När jag var barn sa min farfar alltid: ”Det står i Ålandstidningen, så det är sant!” Nu när jag inte är barn längre, inser jag att tiderna förändrats och att det min farfar upplevde och trodde inte lägre är sant…

Han ombads förtydliga.

– Tyvärr gäller inte längre det min farfar sa.

 

I Ålands radios programserie om ÅMHM som publicerades förra veckan påstod Karlströms minister- och tillika partikollega Annette Holmberg-Jansson (MSÅ) att Nya Åland medvetet hade försökt förvrida sanningen. I programserien påstår Holmberg-Jansson att ett citat av landskapets chefsjurist för enheten för rättsliga och internationella frågor publicerat i Nya Åland var ”taget ur sitt sammanhang”. Holmberg-Jansson påstår alltså att citatet skulle vara använt felaktigt med avsikt för att måla en osann bild av verkligheten. Hon presenterar inga bevis för sitt påstående.

Intervjun är inspelad och bevarat och Nya Åland dementerar å det grövsta Holmberg-Janssons påstående.

 

Offentlig maktutövning på folkets mandat förutsätter att det finns en granskande funktion. Det behöver finnas en opposition, en aktiv mediekår och engagerade medborgare som ser till att den verkställande makten håller sig till spelreglerna. Det är någonting som makthavarna borde se som en kvalitetsstämpel – ett kvitto på att deras beslut klarar kritiska infallsvinklar. Istället väljer man att misstänkliggöra den man uppfattar som motpart för att slippa lindrigare undan. Det är tyvärr ett effektivt sätt att urholka förtroendet för både medier och politiker. Vi har sett otaliga exempel på resultaten av sådan retorik. I USA har vi nyligen bevittnat fyra år av konstant misstänkliggörande av medier (och politiska motståndare) som kulimnerade i ett regelrätt kuppförsök.

 

Makthavare som antyder att journalister medvetet slirar på sanningen för att missgynna just deras grupp är tyvärr i gott sällskap. De som är skeptiska till vaccin säger att medierna är köpta av läkemedelsindustrin, politiker säger att tidningarna är specifika partiers propagandakanaler och främlingsfientliga eller anti-feminister menar att vi styrs av (eller är del av) något de kallar PK-maffian. Rättshaveristerna säger att vi skyddar makten och de allmänna kritikerna säger att redaktionerna styrs av storägares intressen.

Det är sannerligen många pipor att dansa efter.

 

Dessa grupperingar är fortättningsvis i minoritet. De åländska dagstidningarna får högt betyg av ålänningarna när det gäller förtroende, jämfört med även finländska och svenska källor, enligt en Åsubundersökning som presenterades i början av året. Det är en bra sak, också för politikerna. För om människor tappar tillit till granskarna så kommer de att tappa tilliten också till politikers förmåga att sköta sina uppdrag.

Det är klart att man också ska få vara kritisk till rapportering, men som makthavare ska kritiken hanteras med kirugisk precision – och inte i svepande ordalag som saknar täckning i verkligheten.

 

Det är inte svårt att förstå syftet med att attackera granskarna. Att som makthavare bli under press är inte kul, speciellt om de förklaringar som man väljer att lägga fram inte tål granskning. Då är det lättare att sikta på budbäraren.

Frågan är bara vem som ska göra jobbet när budbäraren är död?

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp