DELA

Samma regler gäller för skarvar och farmödrar

Det hettar till ordentligt nu i den åländska regeringspolitiken kring Skarvenaffären. Alla vill inte finna sig i att politiker inte alltid kan göra som de vill, inte ens alla politiker.
Men politiker har en utväg. De kan ändra lagen om saker och ting utvecklas fel. Det gör man just nu i riket.
Beslutet för ett par veckor sedan att utvisa två gamla mammor från Finland väckte stort rabalder. Först migrationsverket och sedan Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att de två kvinnorna, som kommit för att hälsa på – och bosätta sig hos – sina vuxna barn i Finland inte enligt lagen hade rätt till uppehållstillstånd.
Regeringen kunde inte stoppa utvisningsbeslutet. Ärendet hade hanterats av behöriga myndigheter, som baserat sina beslut på gällande lag. Så vad gör regeringen, som vill rädda landets rykte (något sent, men dock)? Man låter förstå att lagen ändras i brådskande ordning. I väntan på det får kvinnorna stanna i landet.

Och? När nu politiker bannar och går på om Skarven och turerna kring den, så är det litet som när gräsrötterna på rikssidan beskyllde regeringen för utvisningarna.
Lantrådet Viveka Eriksson (Lib) kunde mycket väl ha tagit en synligare roll, men hon kunde inte ha gjort mycket mer än nu. Hon kunde ha förklarat i enkla ordalag att makten sitter hos tjänstemännen, som skall följa lagen.
Hon kunde säkert ha talat med förvaltningschefen Arne Selander om att inte ge över ärendet till polisen, men då hade hon antagligen överträtt sina befogenheter.
Det många glömmer, eller kanske aldrig ens har tänkt på, är att det inte går att fatta vilka beslut som helst på politisk nivå. Också politikerna måste följa lagen. Våra ministrar lyder under en ministeransvarighetslag numera. Och även om man lyckas slingra sig undan det ansvaret så kan man ställa till med bekymmer för folk om man fattar beslut hipp som happ.

Vi har i landskapet exempel på ett beslut, som var tänkt att ställa till rätta, men som ställde till det precis tvärtom. Det gäller Mariepark och miljötillståndet. För att rädda Rockoff beslöt man i landskapsregeringen att det som pågick i Mariepark var ”fortsatt verksamhet”, alltså samma som i den gamla Familjeparken och då behövdes inget nytt tillstånd.
Det var naturligtvis inte så, det kunde vem som helst se och höra. Men slutresultatet blev att en entreprenör på falska grunder tilläts stanna och investera – tills HFD upphävde beslutet. Att beslutet stred mot lagen hade tjänstemännen upplyst om, men folket vill ju att politikerna fattar sina egna kloka beslut. Eller hur?

Så hur vill vi ha det? Vill vi ha en landskapsregering, som struntar i tjänstemännen, sopar bekymren under mattan med en prydlig politisk kvast och låtsas att allt är frid fröjd?
Eller vill de flesta av oss ha en landskapsregering, som försöker styra saker i rätt riktning, som drar upp riktlinjerna men inte sätter sig över lagar, som eventuellt kommer emot?
I det här fallet har lagtinget gått med på att betala ett tillägg på 1,3 miljoner euro för Skarven mot att det görs en grundlig utredning av hur de extra kostnaderna har uppkommit och när och hur besluten har fattats.
Var det någon som röstade emot det beslutet i lagtinget? Det var åtminstone ingen som föreslog omröstning.

Det är en sak att utreda och en annan sak att polisanmäla. Visst. Man får nästan intrycket att en del politiker aldrig hade gått med på utredningen om de hade vetat att ärendet skulle sluta hos polisen. Men hade det satt stopp för ärendet?
Utredningen hade nog gjorts ändå. Det hade antagligen varit tjänstefel att inget göra och då kan inte gärna en politiker gå in och sätta stopp.

Här handlar det, än en gång och för tydlighetens skull, inte om att någon har skott sig, lurats eller gjort något annat fult. Det som utreds är om besluten har fattats formellt rätt, har de fattats av dem som har rätt att fatta beslut.
Och märk väl att vi kunde ha fått samma färja med samma överbyggda bildäck till samma kostnad – fortfarande flera miljoner euro billigare än närmast högra anbud – om besluten hade fattats på den rätta, höga nivån. Kunde ha fått, men de vet vi inte eftersom de möjligen inte fördes dit.

I vilket fall som helst är beslutet om utredning fattat. Enhälligt. Att beslutet skulle leda till polisanmälan var oväntat, men nu är det så här.
Det en och annan kan göra nu är ompröva sitt förtroende för förvaltningschefen Arne Selander. Han sitter på politiskt förtroende, anställd av förra lantrådet Roger Nordlund (C). Den dag landskapsregeringen inte trivs med honom eller ogillar hans arbetsmetoder får han gå.
Men då skall det helst inte vara för att han följer de lagar som politikerna har stiftat.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax