DELA
Foto: Statsrådets kansli/SPT

Samhällets rätt att försvara sig

Coronapass eller inte coronapass – meningarna är delade, på Åland såväl som i resten av världen. Frågan är dock vad vi i slutänden kommer att ha för val.

Den fjärde vågen tycks vara här, buren av deltavariantens spridning bland de unga vuxna och bland vaccinvägrarna. Plötsligt pekar kurvorna åt fel håll igen och över hela världen överväger myndigheterna något som påstås vara kontroversiellt: coronapass.

Dagens Nyheter rapporterade förra veckan:

”För många svenskar går tankarna till resor inom EU. Men numera används vaccinpassen inte bara vid gränserna. I länder som Danmark, Cypern, Lettland, Litauen, Slovenien krävs de även inomhus på restauranger och kultur- och nöjesinrättningar. Också i Italien, Frankrike, Österrike och Irland är liknande regler på väg att införas.”

Frågan nådde Åland samtidigt som det stod klart att smittspridningen tagit fart även här, troligen på grund av deltavarianten. Även här rådde tvehågsenhet bland kommentatorerna.

Justitieminister och Ålandsminister Anna-Maja Henriksson (SFP) sade sig vara ”försiktigt positiv” till någon form av coronapass, men bedömde ändå frågan som mycket grundlagskänslig.

Landskapsläkare Knut Lönnroth ansåg i en intervju i Nya Åland å sin sida att frågan var komplicerad. Eftersom passen enligt honom på vissa håll använts som ”hot eller incitament” till att vaccinera sig varnade han för de psykologiska konsekvenserna av dylika påtryckningar: ”Det kan orsaka viss skada för tilliten och viljan att lyssna på myndigheter om man använder för hårda metoder”, var hans åsikt.

Möjligen sant. Men låt oss resonera lite vidare kring saken.

 

Det bör vara ett rimligt antagande att myndighetsförtroendet bland dem som tvivlar på vaccinet redan är lågt, så någon ytterligare samhällsskada lär väl inte ett handfast incitament att ta till sig myndighetsinformation anställa. Och att begära att besökare på restauranger och kultur- och nöjesinrättningar ska vara osmittade är inte ”för hårda metoder” utan hederligt gammalt smittskyddsarbete.

De som är ovilliga att lyssna på myndigheternas råd anför till stöd för sin uppfattning att det är deras frihet att välja själva.

Men vad är det för frihet? Friheten att hålla samhällssmittan vid liv, oavsett konsekvenserna för vårt allmänna gemensamma? Som om samhällskontraktet var ett smörgåsbord med plockrätter?

Frankrikes president Emmanuel Macron gav ett bra svar på den tanken förra veckan:

”Det finns inga friheter utan skyldigheter. Om du inte vill vaccinera dig, och sedan smittar någon annan, som mig, då blir jag offer för din frihet. Det kallas inte frihet utan ansvarslöshet. Egoism.”

 

Inom sjukvården är frågan gammal och relativt oomstridd. Inför vissa operationer kräver vårdapparaten av sina patienter att de lägger om sin livsföring och exempelvis slutar röka. Och smittskyddslagarna har alltid haft inbyggda tvångsinstitut och straff för dem som tredskar. Anser någon det vara en rättighet att med berått mod sprida hivsmitta eller hepatit?

En färsk enkät, utförd av Taloustutkimus på beställning av arbetsgivarförbundet Finlands Näringsliv EK, visar att majoriteten av finländarna stöder coronapasset. Av de 1 100 personer i åldern 15–79 år som besvarade enkäten ville 63 procent att ett coronapass införs. 23 procent förhöll sig negativt. Det är betryggande siffror som garanterar att ett eventuellt beslut om coronapass är demokratiskt förankrat.

Och ett sådant beslut bör fattas av riksdagen, förr hellre än senare. I själva verket är åtgärden närmast oundvikligt, om vi vill ha våra samhällen någorlunda öppna i framtiden, eftersom varianterna bara lär fortsätta att komma.

Det är varje människas rättighet att tro på ovetenskap. Men friheten man då väljer kommer att stavas ensamhet, för in på krogen eller teatern bör man sedan inte få komma.

För även samhället måste få vara fritt – att försvara sig.