DELA
Foto: Jonas Edsvik<07_Bildrubrik>OLÖNSAM? Det har investerats en hel del i mjölkproduktionen på Åland under 2000-talet och mer var det tänkt att bli. Men nu säger mjölkbönderna att det är kris om inte priset går upp. Därför vill en del sälja utanför Åland till ett bättre pris.

Sällsynt förteget kring den åländska mjölken

Det var inte många som ville säga något inför mjölkmötet i går mellan företrädare för åländska mjölkbönder och Arla Finland.

Men inte heller ÅCAs vd ville avslöja sina tankar, även om man kan ana sig till en del.
Att det skulle bli ett möte i går var känt. Men var? Ingen ”visste”. Någonstans hade det i alla fall läckt ut att man skulle träffas på hotell Savoy. I övrigt var det locket på.

Arlas pressansvariga yppade så mycket som att det var mjölkbönder som hade kontaktat Arla, inte tvärtom. Och ÅCAs vd Johannes Snellman har tidigare sagt att ÅCA har varit i kontakt med Arla för att diskutera möjligheten att sälja överskottsmjölk till Arla. Men då handlade det inte om att mjölkgårdarna skulle sälja direkt till Arla.

Frågan är ytterst känslig. De mjölkbönder som säger att de säljer med förlust måste naturligtvis få se om sitt hus. Men om det samtidigt innebär att de som blir kvar är för få och för små för att ÅCA skall hållas flytande, då är det ifrågasatt om var och en är moraliskt fri att göra som den vill. Så får man kanske inte resonera, men vad händer om mejeriet måste läggas ner? Har allt gjorts för att få till stånd en lönsam åländsk mjölkhantering?

Ålänningarna blir inte utan vare sig mjölk, smör, ost eller andra mejeriprodukter. Sådana finns i överflöd i regionerna runtomkring oss. Det finns redan nu att välja på i butikerna för den som inte hittar vad den letar efter bland de lokala produkterna – även om det numera är svårt att inte hitta en lokal motsvarighet.

Det man som åskådare funderar på är vad som händer med alla dem som i dag arbetar inom branschen. Alla de som arbetar med mjölk, ost, yoghurtar och glass. Och så de mjölkproducenter, som Arla kanske inte vill köpa mjölken av.

Om det blir affär med Arla, finns det då garantier att Arla köper all mjölk härifrån? Om inte, och om de som blir kvar inte håller ÅCA flytande, då har vi en konflikt i samhället som heter duga. Så visst är frågan känslig.

Det som för en lekman är svårt att förstå är varför Arla har intresse av åländsk mjölk i ett läge där det råder överproduktion på alla håll på grund av det ryska importstoppet. Det borde finnas mer än nog ändå.

Till en början såg det hela mest ut som ett fult övertagande, som när någon kapar majoriteten i ett bolag för att sedan lägga ner och slippa en konkurrent. Men om det stämmer att det var från åländsk sida kontakten togs så kan man kanske inte titta snett på Arla.

Men om man trots allt vill måla den lede på väggen så kommer frågan upp: Vad finns det för garantier att Arla fortsätter köpa den åländska mjölken om tio år eller så? Om inte, finns det då någon som tycker det är värt att på nytt dra igång ett åländskt mejeri?

I dag finns ett starkt intresse för det lokala och närodlade och -producerade. Finns det intresset kvar, eller kan det återuppstå, om någon i framtiden kläcker idén att grunda ett lokalt mejeri?