DELA
Foto: Gage Skidmore/Wikimedia Commons
Om 103 dagar ska USA:s väljare avgöra om Donald Trump ska sitta kvar fyra år till. Men det är inte bara deras röster som kan fälla avgörandet – vissa tecken tyder på att presidenten och hans innersta krets har en plan för hur Trump ska kunna förbli vid makten trots en förlust.

Så kan Trump behålla makten

I dag är det 103 dagar kvar till presidentvalet i USA. Det finns en uppenbar risk för att den demokratiska processen kan saboteras av Trump – och orsaka en ekonomisk eldstorm även över Europa och Finland.

Söndagens tv-intervju med USA:s president Donald Trump, utförd av Chris Wallace i Fox News, var lika upplysande som skrämmande. I efterhand har uppmärksamheten dock mest riktats mot Trumps påståenden om coronasmittan i landet och inte mot hans inställning i en fråga som om exakt 103 dagar kan förändra världen.

Det handlar, förstås, om presidentvalet i november. Kommer Trump att acceptera utgången av det? Fastän Wallace frågade upprepade gånger vägrade USA:s president att svara.

Uttalanden under våren och i intervjun i söndags kan tyda på att han, eller kretsen runt honom, redan har en plan för att kunna behålla makten i händelse av en förlust. För det finns faktiskt en konstitutionellt laglig väg dit för en sittande president med ett rymligt samvete.

En essä i Newsweek av Timothy Wirth och Tom Rogers – nestorer inom politik respektive journalistik i USA – redogör för hur det hela skulle gå till. En sammanfattning av scenariot:

November 2020 . Den alltjämt pågående coronapandemin leder till ett poströstande utan motstycke i USA:s historia.

Demokraten Joe Biden vinner en pluralitet av rösterna och en majoritet av de så kallade elektorerna: det kollegium av mänskliga mandatföreträdare från varje delstat som enligt konstitutionen måste utses senast den 14 december, och som sedan röstar fram presidenten i enlighet med väljarnas vilja.

Biden vinner också i vågmästarstaterna, inklusive Arizona, Wisconsin, Michigan och Pennsylvania.

Donald Trump upprepar sina beskyllningar om valfusk med poströsterna i de ovan nämnda delstaterna och anklagar utländska makter, antagligen Kina, för att ligga bakom fusket. Med hänvisning till den nationella säkerheten utfärdar han sedan en exekutivorder till det amerikanska justitiedepartementet att utreda saken.

Det är nu upp till delstaternas kongresser att utnämna, eller inte utnämna, de elektorer som senast den 14 december ska avge delstatväljarnas röster. Eftersom alla fyra delstaterna har en republikansk majoritet i sina kongressers bägge kamrar vägrar man så länge valfusket är under utredning.

Utredningen drar ut på tiden så att datumet den 14 december passeras. Elektorskollegiet måste sammanträda utan de saknade elektorerna. Nu får ingen av de bägge kandidaterna egen majoritet. Saken hamnar i stället i USA-kongressens underhus, där omröstningsförfarandet enligt konstitutionen först måste ske inom varje delstats interna delegation, och sedan delstat för delstat.

Detta innebär att republikanerna vinner med 26 röster mot 24. Trump sitter kvar i fyra år till.

Paranoja? Näppeligen. Trump ”förutsåg” redan i juni att valet i november kommer att bli riggat genom utländska poströster.

Högsta domstolen slog år 2000 fast att datumet den 14 december är viktigare än att alla röster räknas. Domarna har också traditionellt haft stor respekt för presidentämbetets exekutiva befogenheter när det handlar om nationell säkerhet, alldeles särskilt i utrikesfrågor.

Republikanska partiet har under fyra år visat att man kan svälja vilka dumheter från Trumpregimen som helst, bara man får sitta kvar vid köttgrytorna. Och justitiedepartementet har redan lagt den juridiska grunden för expansiva exekutivordrar (som till exempel inreseförbudet för medborgare från muslimska ”terrorstater”).

Ovanstående kan mycket väl hända.

Följden skulle dock inte bli fyra års lycka, framgång och välstånd. Världen är en komplicerad plats och numera helt i händerna på sina aktiebörser. Det åtföljande inrikes- och utrikespolitiska kaos som dylika operettrevolutioner alltid orsakar (skulle alla delstater acceptera Trump som president? Skulle utlandet?) skulle antagligen utlösa en global ekonomisk kris utan motstycke. Värst drabbade bleve antagligen små, starkt exportberoende nationer – som Finland.

Kanske är dessa farhågor överdrivna. Hoppas!

Om 103 dagar får vi veta.