Rustas bör det i vilket fall som helst
Skall landskapet låta sin fastigheter stå tomma och förfalla i den mån det inte finns vettig verksamhet att fylla dem med? Eller skall de nödtorftigt hållas vid liv för rätt stora pengar i väntan på användning?
Lagtinget har i dagarna beslutat att hantverksskolan placeras på Kastelholms kungsgård och att mangårdsbyggnaden rustas upp.
Det segrande förslaget – för stunden, bör man kanske säga för säkerhets skull – var ingalunda det enda. Centern i finansutskottet ville att mangårdsbyggnaden renoveras, men att ”målsättningen med en utvidgad och fördjupad hantverksutbildning utreds förutsättningslöst”.
Vad betyder det? Kan det betyda mycket annat än att man inte är säker på om man vill ha den planerade utbildningen. Trafikminister Runar Karlsson (c) har tidigare hållit på en flytt till folkhögskolan, där det redan finns verkstäder av olika slag. Vid lantrådskaffet i går konstaterade han att han inte hade stöd för sitt förslag. Och kunde till och med välkomna en flytt till Kastelholm, om det är startskottet för en upprustning. För nu har landskapet låtit byggnaderna förfalla i sakta mak.
Att valet närmar sig märks alltmer. Även om åsiktsskillnaderna kanske inte alltid är så stora, så finns behovet att profilera sig.
Näringsminister Jörgen Strand (fs), som nästan entusiastiskt stödde flytten till Kastelholm, kunde inte gå med på att det innebar ett startskott för upprustning rent generellt. Och kulturminister Camilla Gunell (s) hade ingen lust att rusta på hus utan att veta vad de skall innehålla. Men med hantverksskolan i Kastelholm får också Ribacka ett innehåll, konstaterade hon. Det kan vara på tiden.
Det finns saker som talar för folkhögskolan. Det finns utrymmen, som behöver kompletteras med en smedja, men inte mycket mer. Kostnaderna kan inte jämföras med vad det kostar att rusta upp Kastelholms kungsgård. Och med fler elever står folkhögskolan på stadigare grund samtidigt som hantverksutbildningen kan hålla planerad nivå. En bra utbildning är inte beroende av den geografiska placeringen.
Men det finns onekligen också saker som talar för Kastelholm. Strand poängterade stark helheten när han på lantrådskaffet uttalade sitt stöd för Kastelholm. Där finns slottet, där finns Jan Karlsgården, som kunde kompletteras med mera djur, där finns golfbanan och så byggnaderna på kungsgården, där stallet pekas ut som det mest intressanta = mångsidigt användbara.
Det finns med andra ord en helhet, som ger möjligheter. De som läste Per-Eric Karlssons insändare i gårdagens tidning har blivit uppmärksamgjorda på ytterligare en bit: trädgården. En trädgård, som lever på sommaren, skulle bidra till att det finns ett utbud året runt. Dels kan produkterna från skolträdgården användas av hantverksskolan, dels säljas. För även om hantverkskolan skall utbilda ålänningar i hantverk så är det uppenbart att politikerna, åtminstone en del av dem, ser också turistiska möjligheter.
Och kopplingen mellan hantverk och trädgård behöver inte vara avlägsen; man kan till exempel odla växter för att färga garn.
Det kan bli väldigt bra. Väldigt bra. Men det kan också bli väldigt dyrt.
Om byggnaderna på kungsgården är i sådant skick att de kräver omedelbar upprustning oberoende av vad som i övrigt händer, då är det klokt att rusta dem så att de samtidigt kan ges ett innehåll. Användas till någonting.
Vi har inte sett någon utredning som med gott om tid har fått fundera på vad som skulle passa bäst i kungsgårdens byggnader. Men en skola med inriktning på konsthantverk låter onekligen mer attraktivt än en fångkoloni.
Vi har å andra sidan inte heller sett en hantverksskola i Kastelholm. Lagtingets beslut att mangårdsbyggnaden skall prioriteras går stick i stäv med de planer som arbetsgruppen för skolan har dragit upp. Och utöver att politikerna har svårt att enas kring något, så är det val i höst och hur den politiska viljan ser ut efter valet vet vi inte ännu. Nu fick projektet 570.000 euro, men det behövs 700.000 euro till för att ro projektet i hamn. De pengarna skall beviljas av det nyvalda lagtinget.
