Rundtur för Mise-kunder är vårens nya giv
Uppfinningsrikedomen känner inga gränser. Framför allt när det gäller att bli av med avfallet utan att betala. Numera fördelar folk sina säckar mellan återvinningsstationerna och får en rundtur på det vårvackra Åland samtidigt.
”Hur sortera min använda kondom”, undrade en sur (eller ironisk) messare i går. En legendarisk stadsfader skulle i tiden – få nu inte morgonkaffet i vrångstrupen – ha gett honom rådet att återanvända (tvätta och talka).
Men väldigt många har ingen alls glimt i ögonvrån när de gnäller över sopsorteringen och -hämtningen.
Tidigare klagades det på att det såg så förfärligt ut på återvinningsstationerna, folk slängde saker var och hur som helst. För att åtgärda detta tas de bort och ersätts av bemannade stationer. Då klagas det på den saken. Vill man inte så vill man inte.
Klart att det uppkommer problem på vägen. Om det plötsligt är 5 kilometer till en bemannad station, där man kan lämna in stort som smått av återvinningsbart så kräver det att man har bil eller någon som skjutsar.
Så åtminstone i Mariehamn finns det behållare på några ställen mera centralt i staden; Mathishallen, fd Janssons livs, stadshuset där man fortsättningsvis kan lämna papper, glas, metall, alltså de vanligaste sorterna.
Nytt är att hus med mer än fem lägenheter måste ha en egen sortering på gården, så där behöver äldre damer utan bil inte bära sina kassar långa vägar.
Problemen åtgärdas efter hand som de uppkommer, bara vi har en aning tålamod.
Men betalningen kommer vi inte undan och det verkar var den som stör rätt många. En är förre lagtingsmannen Leo Sjöstrand på Kökar. Han skriver i en insändare att han betraktar sin familj som ett hushåll och inte vill betala för mer än det. Problemet är att hustru och barn har fast bostad i Mariehamn.
Känslomässigt kan man förstå hans syn, en familj är en familj oberoende av var medlemmarna bor. Men sophantering och återvinning handlar inte om familjeband. Här handlar det rent konkret om att en sopbil i Mariehamn tömmer en tunna och en annan sopbil på Kökar tömmer en annan. Tänker man efter så får man det hela att gå ihop helt logiskt.
Mer rättvist skulle det vara att enpersonershushållen (vilket LS kan ses som) fick en lägre avgift. Alla håller antagligen med om det, men är vi andra i så fall beredda att betala 20 procent mer för att Mise skall få in sina pengar? Fundera på det!
Att det relativa lugn som höll på att sänka sig kring Mise och sophanteringen nu har blossat upp litet igen beror antagligen på att det i dagarna har sänts ut nya fakturor.
Det sammanfaller med att de bemannade stationerna har öppnat och man måste betala om man lämnar in mer än 40 kilo i månaden av trädgårds-, bygg- eller annat avfall som inte är papper, plast, glas, metall. Så nu har det inletts rally över Åland. De som sätter en ära i att inte betala – sätter en ära i att låta andra betala för deras avfall – delar nu upp sitt avfall i 40 kilos partier och lämpar av en säck per station.
Eftersom alla vi som bor i Mise-kommuner har fri tillgång till alla Mise-stationer så är detta möjligt. Tills det stoppas.
Däremot skall folk inte misstänka jomalaborna för dylikt om de visar sig på återvinningarna i grannkommunerna den närmaste tiden. Till skillnad från alla andra (Sottunga är undantag) har Jomala ingen egen bemannad återvinning. Man kunde ha fått en på Svinryggen, men den platsen har de styrande i kommunen fått nog av, tydligen. Och någon ny har man inte fått fram.
Det ordnar sig. Om tio år kommer folk inte längre ihåg hur svårt vi tyckte det var att få ordning på vårt avfall.
