DELA
Det finns många sorgefläckar på Mariehamns arkitekturkarta. En av dem är Societetshuset som revs trots protester.

Ruckelromantiker, förenen eder

Gamla hus är inte en dammig hobby. Tvärtom har vurmen för byggnadsvård och arkitektonisk kulturhistoria blivit närmast en rörelse.
Det är en glöd som är Åland till gagn.

I fredags rapporterade Nya Åland om Ömsens vändning krin Boreniuska huset. Efter att hårdnackat försökt få till en rivning av huset för att göra plats för sitt centrumbygge backade försäkringsbolaget och presenterade en ny vision. En där allmänhetens kärlek för det gamla och autentiska respekterats.

Nyheten kom mitt i sorgen över rivningen av husen på Kaptensgatan och samma vecka som gamla rådhusets framtid dryftats i stadsstyrelsen och i medier. De gamla skatterna kan helt tydligt inte tas för givet.

Boreniuska husets vara eller icke vara engagerade många. Det har skrivits spaltmeter om det gamla huset, vars bygglovsritningar är daterade till 1939. Många trodde nog att nybyggnationens ångvält skulle dra med sig hyreshuset i kvarteret som i folkmun under 1900-talets kallats ”Norra Burres”. Men så bidde det alltså inte.

Några som är glada är antagligen medlemmarna i Facebookgruppen ”gamla hus på Åland” Gruppen, som har över 2 000 medlemmar, startades av Albin Dahlin. Där dryftas allt från hantverkstips till bilder av vackra gamla byggnader. Men där pågår också ibland eldfängda diskussioner om den hotade historiska arkitekturen på Åland.

”Rivningshysteri” är ett vanligt återkommande omdöme bland gruppens anhängare men också bland sympatisörer bortom sociala medier. För ruckelromantiker och historiska byggnadsvurmare finns det gott om. Och inte bara på Åland.

I Sverige fick SVT i dagarna se sig besegrad av folkstormen om det populära byggnadshistorieprogrammet ”Det sitter i väggarna”. Efter att man aviserat att programmet skulle pausas fick man bakläxa av tittarna.

”Efter ett massivt engagemang med mängder av välformulerade kärleksförklaringar till programmet så inser vi att tittarna vill ha mer och vi gör därför ytterligare en helt ny säsong av programmet”, skriver SVT i ett pressmeddelande.

Månne är det ett ökat intresse för hållbarhet eller en hunger för autenticitet och estetik? Kanske är det en reaktion på de senaste årtiondenas nonchalans och förstörelse av arkitekturhistoria samt den IKEA-liknande byggbransch som tagit plats i hantverkets ruiner?

Kanske är det allt det ovannämnda. Men klart är att folk vurmar för byggnadsvård, traditionellt snickeri samt historiska hus som aldrig förr. Och det är en passion som bör tas tillvara och uppmuntras.

Åland har många byggnadsskatter. Allt från gamla bondhus med rejäla stockstommar och snickarglädje till modernare verk som Boreniuska. Det är till fröjd för både ålänning och turist.

Men vi bär också med oss kulturhistoriska sorger. Rivningen av Societetshuset kan i dag kännas totalt obegripligt och för många hjärtskärande. Det var en häpnadsväckande vacker byggnad som beredde plats för en av Ålands kanske fulaste byggnader.

Protesterna lyckades inte stoppa den rivningen, men det tände en gnista som nu blivit en utbredd, flammande eld. Måhända ser vi nu en samhällsrörelse som tvingar både kommun, stad, landskap och entreprenörer till att tänka om och tänka gammalt?

Och inget är förlorat för alltid. Den senaste veckan har intressanta ideer förts fram för att hedra de arkitektoniska sorgefläckarna på Mariehamns karta. Arkitekten Johanna Wickström föreslår att man ska återuppbygga Kaptensgatan 15 på Södragatan. Stadspolitikern Jessy Eckerman (S) tycker man ska locka turister med ett nytt kallbadhus med bastu i tidsenlig badhusepokstil och samtidigt passa på att bygga upp både Societetshusets och Miramars exteriörer med nya användningsområden.

I Gamla hus på Åland-gruppen föreslås att det vackra rådhuset blir stadsmuseum med festvåning som kan nyttjas av ålänningarna.

Men för att vi ska kunna vända rivningstrenden och den medföljande försämringen av stadsbilden och det byggnadskulturhistoriska arvet behöver vi engagera oss.

Vi får inte låta fler skatter bli offer för demolering. Förstås ska en stad utvecklas, men utveckling behöver inte betyda att man slaktar det vackra och river historia. Det nya och det gamla kan och bör leva i harmoni och ömsesidig respekt.

Ålands byggnadshistoriska själ måste bevaras för även framtida generation att romantisera över.

EDIT: Ledaren uppdaterad 9.46 den 26.10 på grund av ett namnfel.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp