Robin Hood piskar för sammanslagning
Ett nytt landskapsandelssystem är nödvändigt. Det som nu läggs fram borgar för färre kommuner.
Finansminister Mats Perämaa (Lib) har lagt fram ett nytt förslag om hur landskapsandelssystemet ska förnyas.
Grundtanken med det nuvarande landskapsandelssystemet: ett system som jämnar ut skillnaderna mellan rika och fattiga kommuner så att alla kommuner kan sköta sina lagstadgade uppgifter.
Riktig Robin Hood-politik.
Problemet med det nuvarande systemet är att det är oöverskådligt och gynnar vissa kommuner oskäligt mycket samtidigt som det i värsta fall kan hämma inflyttningen till kommunerna. Modellen är fullständigt orimligt i en tid när alla kommuner borde jobba stenhårt för ökad inflyttning.
Många politiker har därför arbetat för en förändring sedan 2014. När landskapsregeringen Sjögren kom till makten tog processen en ny vändning eftersom landskapsregeringen såg förnyelsen av systemet som ett verktyg för att spara pengar och sporra till kommunsammanslagningar.
Robin Hood-tanken kvarstår i det nya förslaget. Kommuner med god skattekraft ska täcka upp för kommuner med svagare skattekraft.
Saltvik är det tydligaste exemplet. Kommunen har levt gott på pengarna samfundsskatten från bland annat chipsfabriken genererat. Men i det nya systemet blir Saltvik den stora förloraren eftersom kommunens skattekraft är stark och därmed berättigas till mindre andelar än ekonomiskt svagare kommuner. Jomala, som i dag kan stoltsera med att kommunen är skuldfri och har den lägsta kommunalskatten i Finland, tappar också andelar rejält precis som Lemland.
Det är inte bara de stora starka vars andelar minskar. Landskapsregeringen använder också landskapsandelarna som en tydlig piska för att påskynda kommunsammanslagningar. Geta har varit en av de kommuner som gynnats absolut mest av det nuvarande systemet. Men med det nya systemet förlorar kommunen rejält. Motivationen för en sammanslagning med torde öka.
Vinnarna då? När andelarna minskar med flera miljoner framstår ingen enskild kommun som en solklar segrare. Proportionellt sett är Mariehamn en av de som drabbas minst. Det kan tyckas vara anmärkningsvärt att Mariehamn, som har den största offentliga sektor, inte påverkas i en större utsträckning när det ska sparas. Men samtidigt har staden redan ett bredare ansvar än andra kommuner, till exempel för risk- och missbrukarvården.
Det nuvarande landskapsandelssystemet har med rätta fått mycket kritik. Men i ärlighetens namn är det inte endast systemet som är problematiskt. Flera regeringar har petat i det nuvarande systemet sedan det trädde i kraft. Det har gjort det redan oberäkneliga systemet än mer oberäkneligt. Man har till exempel underlåtit årliga indexjusteringar. Det har också slagit mot kommuner med ekonomiska problem och fått hård kritik av kommunerna och Kommunförbundets företrädare under flera år. Det ska inte modellen i sig belastas för utan de ansvariga politikerna.
För att det nu föreslagna systemet ska vara så transparent och förutsägbart som politiker säger måste de låta bli årliga förändringar.
I höst presenteras också en ny lag enligt vilken kommuner kan äska om pengar hos landskapsregeringen när de är i ett svårt ekonomiskt läge. Senast var det Sottunga som fick 200 000 euro. Då fick landskapsregeringen kritik för att den, med lagtingets bifall, gav pengar till en kommun utan att det fanns lagstöd för det.
Kritiken var märklig eftersom flera kommuner genom åren fått be finansministern om pengar. Men oppositionen hade rätt i att det behövs en lag som berättigar stödet. Annars finns en risk för att det kan uppfattas som godtyckligt eller strida mot EU.s regelverk. I längden försvinner förhoppningsvis kommunernas behov av extrapengar när de blir starkare enheter som står på en bredare bas.
