DELA

Riskera inte människoliv i en konflikt om pengar

Om det krävs för att rädda liv så skall sjukvårdsutbildade kunna tvingas på jobb. Så sägs det i den tvångslag, som riksdagen fick i går.
Bakgrunden är att över 12.000 sjukskötare i riket har sagt upp sig till den 19 november. Några hundra har återtagit sin uppsägning under de veckor som gått. För några hundra i tjänsteförhållande har massuppsägning visat sig vara mot lagen, så de kan inte heller gå nu. Men de som återstår är tillräckligt många för att i stort sett omöjliggöra en vettig sjukvård i landet.
Konflikten berör inte Åland direkt, sjukskötarna här har egna avtal. Men konfliktfritt har det för den skull inte varit, även om det inte har gått lika långt som nu på rikssidan.

Enligt
olika sakkunniga kommer Tehy-konflikten att resultera i dödsfall om den bryter ut. Och det handlar inte om veckor eller dagar, utan timmar. Det här var något som statsminister Matti Vanhanen underströk när han i torsdags förberedde riksdagen på den lag som var på kommande.
Också president Tarja Halonen säger att patientsäkerhetslagen är viktig med tanke på att tiden är knapp. Läget är av allt att döma så låst så man inte räknar med en lösning före den 19.
Förhandlingar har pågått och de fortsätter, men på något sätt verkar luften har gått ur försöken sedan det kom ut att regeringen höll på med tvångslagen.
Inom sjukskötarfacket Tehy har man hävdat att tidigare strejker för bättre villkor har varit verkningslösa på grund av att så många strejkande har tagits ut i skyddsarbete för att inte äventyra patientsäkerheten.
Nu tog man till massuppsägning med motiveringen att den som inte är anställd inte kan tvingas på jobb. Och så fungerar inte det heller. Förutsatt att lagen godkänns i riksdagen, vilket är långtifrån säkert. Det krävs fem sjättedelars majoritet för att ändra på grundlagsenliga rättigheter och oppositionen är klart svårflörtad.

Självfallet skall folk inte få ligga och dö för att ingen tar hand om dem. Eller?
Självfallet har människor i ett fritt land rätt att säga upp sig från ett arbete som är underbetalt. Eller?
Det handlar om två grundlagsenliga rättigheter som kommer i konflikt med varann. Det är regering och riksdag som skall garantera dem. Och i den konflikten har regeringen prioriterat människoliv framom frihet. I en konkret situation skulle antagligen de flesta av oss göra likadant. Vi skulle till exempel ha svårt att acceptera om en läkare skulle vägra hjälpa till vid en olycka med motiveringen att hon har semester eller är på väg till färjan.
När liv är i fara så måste man ställa upp.
Här handlar det inte om att liv är i fara nu, men det blir så om man inte kan komma överens. Samtidigt är det svårt att acceptera att någon driver sina krav med andras liv som insats. Det blir som utpressning.

Frågan är hur de här grupperna, som rent konkret håller oss vid liv, skall driva sina intressen. Om dagispersonalen strejkar så strejkar den. Om journalister strejkar så tas det heller inte till tvångslagar.
Det finns grupper som inte har strejkrätt för att de behövs för att samhället skall fungera. Så har det till exempel varit för riksdagens tjänstemän. Riksdagen måste kunna arbeta under alla förhållanden.
Men inte befinner sig de grupperna i någon nattsvart lönegrop.
Så om sjukskötare, om närvårdare, om läkare och andra rent konkret livsviktiga grupper inte skall strejka – eller säga upp sig som det nu handlar om – kom då överens om ett system som håller deras löner på en rimlig nivå. Kom överens om vilka grupper som skall ha ungefär samma villkor och bind skötarlönerna till dem.
Det måste i ett utvecklat samhälle gå att lösa en konflikt om pengar utan att människors liv sätts i fara.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax