Riskabel framtid för relationerna
Imorgon blir en viktig dag för både riket och Åland. Då sammanträder grundlagsutskottet i frågan om hur ansvaret för förvaltningen av smittskyddet på Åland ska skötas framöver. Men i bakgrunden tornar ännu viktigare frågor upp sig – om Ålands grundläggande relationer till riket.
Det är inget vanligt riksdagsutskott som möts imorgon för att bringa reda i tvisten mellan Åland och Finland i frågan om förvaltningen av smittskyddslagen. Grundlagsutskottets makt är att jämföra med en författningsdomstols, och det som dess medlemmar placerar bakom grundlagströskeln är sakrosankt. Den senaste gången detta blev tydligt var när utskottet satte tummen ner för det föreslagna utegångsförbudet i Helsingfors under pandemin, och social- och hälsovårdsministeriet fick slå till reträtt.
Det är å andra sidan en sak att hålla i minnet när det gäller Finlands förvaltning – de extremt starka ministerierna. Ålands och Sveriges förvaltnings-apparater må förefalla vara konstruerade på samma sätt som den finländska, men icke sa Nicke. Sätter ett ministerium i Finland tummen ner för ett förslag inom det egna förvaltningsområdet – som i remissrundan beträffande Ålands förslag till lösning av smittskyddsförvaltningen – får författarna gå hem och skriva om. Så vad händer i morgon i grundlagsutskottet, när en ostoppbar kraft möter ett orubbligt föremål?
Den rådande oredan kretsar kring den problematiska punkt 9 i självstyrelselagens § 30. Den har enligt experterna varit åt helsike länge, eftersom den förvaltningsmakt den delegerar till landskapet Åland inbegriper beslutsfattande på så många nivåer att det vore omöjligt för vårt lilla landskap att praktiskt utföra alla uppgifterna. I realiteten har därför riket skött många av dem – utan lagstöd.
Detta har från landskapsregeringens sida påtalats i åratal, utan åtgärd. Istället har justitieministeriet inför den kommande välfärdsområdesreformen kommit med ett förslag som, enkelt uttryckt, bara skriver in felet på nytt i punkt 9. Det är förståeligt att ålänningarna då sätter klackarna i backen: vi kan ju inte fortsatt ha en smittskyddsförvaltning utan rättsgrund. Frågan är bara vad vi ska ha istället.
Det är ju inte heller en lösning att fimpa punkt 9 helt och hållet och lämna över hela förvaltningsbehörigheten till riket. Förstås! Dels skulle vi då få åka och vaccinera oss i Åbo fortsättningsvis, och dels skulle Finland antagligen börja ta betalt för alltsammans. Det måste till en lösning med mera finess. Som till exempel avtal träffade mellan Åland och riket i de enskilda frågorna – så kallade överenskommelseförordningar.
Dessvärre var det just denna lösning som social- och hälsovårdsministeriet – och finansministeriet – sade nej till i remissrundan.
Det är kanske att ge sig in på en alltför storvulen historieskrivning att påstå att Åland var det utsträckta ben som den förra social- och hälsovårdsreformen snavade över 2017, men lite sanning ligger det i det. Att reformen inte var förenlig med den åländska självstyrelsen var i alla fall en av anledningarna till att grundlagsutskottet satte upp den röda flaggan då.
Nu är läget dock ett annat. Reformen med välfärdsområden är i princip redan genomförd, med giltiga val till områdenas fullmäktige avklarade och 250 000 offentliganställda i färd med att formellt byta arbetsgivare. Detta är den största förvaltningsreformen någonsin. Den går inte att riva upp.
Likafullt kan inte ens grundlagsutskottet tvinga fram en ändring av den åländska självstyrelselagen. Säger vi nej så gäller det. På något vis måste därför en lösning fram som fungerar för alla.
Vid horisonten kan man skönja interimistiska ordningar – juridiska provisorier – som lösningar på det stökiga nuet. Eller just sådana överenskommelseförordningar som social- och hälsovårdsministeriets tjänstemän vägrat gå med på, men som grundlagsutskottet möjligen kan tvinga på dem.
Och sedan? Ingen vet. En framtid hotar då fler och fler samhällsreformer ska förtöjas utan att självstyrelselagens kajplatser längre passar. En alltmer riskabel situation där allt som håller Finland och Åland samman är tillfälliga trossar, lappade och lagade om och om igen, tills allting en dag brister.
En sak är i alla fall säker: det är en viktig dag imorgon.
