Risk för bakslag för inflyttningstrenden
Det är en vinst att befolkningsutvecklingen numera är en faktor i det nya ekonomiska systemet, men det finns en risk att den vackert stigande kurvan som gjort att Åland kommit dit, nu bryts.
Befolkningsökningen på Åland har i flera decennier gått betydligt snabbare än i Finland. Under många år har åländska politiker motiverat en höjning av klumpsumman med befolkningstillväxten som argument – utan gehör. De åländska önskemålen/kraven har varit rimliga, välmotiverade och på sin plats.
När så det nya ekonomiska systemet togs fram blev befolkningsutvecklingen en faktor. Äntligen!
Upplägget är att om Ålands befolkning växer snabbare än befolkningen i Finland får Åland förhållandevis mer pengar. Minskar befolkningen, minskar pengarna. I det långa loppet handlar det om stora summor pengar.
Hur ser då prognosen ut? Åsub har gjort olika beräkningar som visar att Åland kan ha någonstans mellan 33 500 och 38 000 invånare år 2039, beroende på om basscenariot, scenariot med en sjunkande nativitet eller tillväxtscenariot förverkligas. Basscenariot motsvarar den historiska utvecklingstakten, medan tillväxtscenariot kräver snabb ekonomisk tillväxt med ökad arbetskraftsefterfrågan.
I prognosen finns även ett scenario med en ekonomisk avmattning, och då skulle befolkningen öka till bara dryga 31 000 personer, för att sedan åter sjunka.
På grund av lägre nativitet och den höga andelen äldre räcker inte antalet nyfödda till för att täcka upp för de som avlider. Befolkningsutvecklingen är beroende av inflyttning och då är den ekonomiska utvecklingen avgörande.
Hur ser det då ut just nu? Faktum är att 2019 stannade befolkningstillväxten på 95 personer. Det är väsentligt lägre än medeltalet för 2010-talet på 215 personer. Resultatet för 2019 kan vara en naturlig, årlig variation. 2015 gjorde kurvan en liknande dipp utan uppenbar orsak.
Men det kan också vara en brytpunkt. I kombination med följderna av coronapandemin, en exceptionell ekonomisk kris, är riskerna större nu än tidigare. Vi vet inte hur djup och långvarig den ekonomiska nedgången blir, men vi vet att befolkningstillväxten och den ekonomiska tillväxten går hand i hand.
Det skulle vara tragikomiskt om Ålands mycket fina trend med en betydligt snabbare befolkningstillväxt än i övriga Finland, skulle bytas ut mot en avmattning eller – ännu värre – befolkningsminskning – i samma stund som befolkningsutvecklingen tas med som en faktor i beräkningen av hur Åland finansieras.
Det här skrivs inte för att måla fan på väggen. Vi vet inte hur det blir. Det är möjligt att Ålands tjänste- och servicebaserade ekonomi återhämtar sig betydligt snabbare än Finlands. Att vi, när vi om ett par år ser tillbaka på coronakrisen, ser den som ett kraftigt V – en kraftig nedgång följd av kraftig uppgång – på tillväxtkurvan.
Men när Åland tar fram sin egen exit-strategi för att ta sig ur coronakrisen är det här något att beakta.
I sammanhanget ska också påpekas att det i det nya ekonomiska systemet finns en säkerhetsventil som skyddar Åland mot eventuella bakslag. Vi kommer inte att vara helt utelämnade till oss själva.
Åland kan nu i betydligt större utsträckning än tidigare förstärka sin egen utveckling genom att föra en mer tillväxtfrämjande politik. Det är en komplex utmaning, där det bör ingå att medvetet främja inflyttning. Det handlar om grundläggande saker som tillgång på bostäder, (fortsätta ha) bra barnomsorg och skola och en positiv image av det åländska samhället, men också att ge goda förutsättningar för existerande företag att växa och flexibla möjligheter för den som vill investera eller bilda nya företag.
Förnyelsen av jordförvärvs- och näringsrättslagstiftningen är en väsentlig pusselbit. Där gäller att det att hitta en avvägning mellan att skydda det genuint åländska men ändå välkomna nya människor, nya pengar och nya idéer.
