Reptilhjärnan som styr i kommunikation utan kontakt
En grov och elak debatt på nätet kan drabba hårt. Vad beror det på att vi blir så elaka i bloggar och på diskussionsforum?
I Sverige har det växt stor uppmärksamhet att en av landets hetaste bloggare, Alex Schulman, lagt ner sin blogg efter en kontrovers på Aftonbladet. Schulmans varumärke har varit de riktigt grova elakheterna om kända och namngivna personer. Han medgav i sitt uppmärksammade avskedsinlägg att bloggen blivit ett monster som fick honom att må illa.
Hur det nu är med den saken, det finns många som tror att detta är ytterligare ett schulmanskt marknadsföringsdrag, är bloggar och andra forum på nätet i växande grad platser där man kan komma med vilka elakheter som helst om precis vad och vem som helst. I skydd av sitt tangentbord kan skribenter komma med påståenden som de aldrig någonsin skulle uttala i det verkliga livet, och det är inte alltid en fråga om att gömma sig bakom anonymitet.
Nätet är ett extremt effektivt och snabbt sätt att kommunicera, men det gör också att spärrar släpper som kanske är bra att ha, både för en själv och för andra. När man kommunicerar med andra människor på andra sätt har man tillgång till en hel rad signaler om hur mottagaren reagerar, medan nätet är tyst och tomt, sånär som på det skrivna ordet.
Vi tar ett exempel. Tänk dig en situation (osannolik, jag vet) där du vill säga: Nina Fellman är en idiot. När du har skrivit det, i ett mail eller en blogg eller en diskussion, så är det färdigt, och ser väldigt bestämt ut. Du kanske tycker att det blev lite torftigt och skriver lite till.
Ska du framföra samma budskap per telefon har du tillgång till ett helt annat register. Du kan låta arg, ledsen, skämtsam, tårfylld, påstridig, ifrågasättande. Dessutom är du tvungen att hantera och ta med i beräkningarna vad Nina Fellman svarar. Kanske är hon oförskämd, kanske lyssnar hon. Kanske förklarar hon att det inte är riktigt som du trodde. Nyanserna i samtalet förfinas.
Gå ännu ett steg längre och tänk dig att du har denna person framför dig. Hur gör du då? Erfarenheten säger att det är väldigt få människor som har vare sig modet eller viljan att vara riktigt elaka mot någon annan ansikte mot ansikte. Vi har ritualiserade tillfällen, som politiska debatter, där upplägget inbjuder till att ha olika åsikter och att aggressivt säga emot, men också sådana tillfällen har uppförandekoder man inte överskrider av respekt för den man pratar med.
Det enda sammanhang där de flesta människor tillåter sig att vara riktigt grova och elaka är i privata sammanhang, bland de människor de älskar mest och därför också blottar sig för. Det är denna privata och ibland primitiva nivå av mänskligt samtal som i förgrovad form och utan motpart gör sig bred på nätet.
Det är dessutom så, vilket bland annat Schulman påpekar, att elakheter på nätet belönas med stor och uppmuntrande uppmärksamhet. Även där är det våra lägsta instinkter som tilltalas. Det är den skadeglada reptilen i oss som skrattar åt andras olycka, inte den vuxna, civiliserade och empatiska individ som vet att varje sak har flera sidor.
Det finns naturligtvis många fördelar med frispråkigheten på nätet, men nackdelarna är tunga och destruktiva, och deras effekter behöver diskuteras. Ska vi ha ett samhälle där man kan slita varandra i stycken utan att behöva stå för det och utan att förväntas bry sig om konsekvenserna?
