Regeringsbråken inte en ”valeffekt”
Det senaste regeringsbråket om landskapets styrgrupp för vindkraften kan inte och ska inte ses som enbart ett valutspel. Hela mandatperioden har präglats av interna och offentliga strider i regeringen – med två huvudrollsinnehavare.
– Vi är anhängare av goda idéer.
Så sade Marcus Måtar i Nyans partiledarserie för några veckor sedan. Det låter stiligt. Och det är helt i linje med hur partiet vill uppfattas – ett konservativt men öppet parti som är berett att samarbeta.
Men den senaste veckans omstrukturering av styrgruppen för havsbaserad vindkraft vittnar om fortsatta samarbetssvårigheter i regeringen. Och även om det är valtider – och retoriken skruvas upp – så har de öppna bråken i regeringen varit ett återkommande inslag de senaste fyra åren.
Vice lantrådet Harry Jansson (C) anklagade förra veckan sin ministerkollega Christian Wikström (Ob) för att sprida desinformation i en intervju i Nya Åland. Han sade också att de Obundna hade behövt lämna regeringen om det hade varit mer tid kvar till valet. Det är allvarligt att Jansson underkänner den egna regeringens funktionsduglighet – på grund av kollegorna i majoritetsblocket.
Och den efterföljande diskussionen om hur petningen gick till och varför den genomfördes är inte regeringens stoltaste ögonblick. Vem som lämnade vilket möte när – och av vilken anledning? Det är inte en debatt för offentligheten.
Det är förstås anmärkningsvärt att minister Wikström driver oppositionspolitik mot ett förslag som regeringen arbetar med. Så som det brukar gå till är att man antingen företräder regeringens linje – ibland med långa tänder – eller lämnar.
Men det är långt ifrån första gången något liknande inträffar.
Centerns mått var faktiskt ”rågat” redan i vintras. I samband med att jämställdhetsbonusen skulle klubbas valde Wikström att då avvika från Obunden samlings linje och rösta för förslaget. Det gjorde lagtingsledamoten Stellan Egeland blev så pass upprörd att han ringde till lantrådet som i sin tur fick ringa till talmannen Bert Häggblom (Ob) för att diskutera partiets regeringsmedverkan.
– Det har varit för många utspel. Varje sånt här utspel som görs och avviker från hur man vanligtvis agerar i en regeringskonstellation försvagar deras påverkansmöjligheter i den nu sittande regeringen. Enligt min bedömning så minskar de även sina chanser att ingå i en framtida regering, men det är min personliga analys, sade lantrådet i början av februari.
Ett år före det uttalandet höll regeringen ett möte för att ”stärka den interna dialogen” eftersom konflikterna i regeringen blev allt mer högljudda och offentliga.
Listan över sprickorna kan göras lång: kriskommunlagen, tjänstemannalagen, självstyrelselagen och budgetprocessen. Och så tunneln förstås – en av de stora frågorna som mitt i perioden övergavs av ansvarig minister trots skrivningarna i regeringsprogrammet och sedan faktiskt övergavs av hela regeringen.
Bråken säger en hel del om Obunden samlings inställning att vara en del av regeringsunderlaget, att kollektivt ta ansvar för regeringens linje. Det kan nämligen inte höra till vanligheterna att både lantrådet och vice lantrådet har ifrågasatt ett regeringspartis lojalitet och därmed partiets regeringsmedverkan så öppet och tydligt. Men det säger också en hel del om ledarskapet i landskapsregeringen. För det är sällan bara den enas fel när två träter.
Tidigare under mandatperioden har lantrådet gjort tydligt att regeringsarbetet inte i alla lägen kräver enighet.
– Det är klart att man ska få ha sin egen vilja och det har jag hela tiden varit öppen med i och med att vi har en så bred regeringsbas, sade Thörnroos i början av 2022.
Då uppstår lätt en situation där alla helst företräder den egna linjen, och det blir svårt att hålla ihop ett lag. Det måste gå att ställa krav på de som ska ingå i ett regeringsunderlag. Att först diskutera internt, komma fram till en kompromiss och sedan kunna försvara sitt förslag borde vara överkomligt, också för den här regeringen. Istället väljer man att inför öppen ridå både driva och protestera mot sin egen politik.
Redan i samband med årets budget (som presenterades i höstas) konstaterade oppositionsledaren Katrin Sjögren (Lib) att Åland de facto har en minoritetsregering. Än så länge har majoritetsblocket inte övertygat om motsatsen. Och eftersom regeringen Thörnroos redan har drabbats av två avhopp (HI och Åf) har Ob behövts för att behålla majoriteten i lagtinget.
Att vara anhängare av goda idéer låter bra. Det blir också rätt tydligt hur Obundna väljer att hantera idéer man tycker är mindre goda. Och det stärker knappast deras aktier i kommande regeringsförhandlingar. För det måste gå att försvara en helhet om man ska ingå i ett lag.
