SÖK
MENY
Riksregeringen vill minska det statliga filmstödet med en tredjedel, något som riskerar att leda till katastrof för den redan pressade filmbranschen. Inhemska filmproduktioner, som Stormskärs Maja, kan bli omöjliga att genomföra i framtiden.
Regeringen Orpos kulturpolitik, där man i flera omgångar gått hårt åt ett redan krisande kulturfält genom kraftiga nedskärningar i det statliga stödet, höjd bokmoms med mera, har med rätta kritiserats för att framstå som rent av kulturfientlig – inte minst på den här ledarsidan.
Vårens besked, där regeringen vid sin halvtidsöversyn av budgeten beslöt att minska det tidigare överenskomna sparkravet på undervisnings- och kulturministeriet och lovade att kulturen och konsten helt skulle slippa ytterligare nedskärningar år 2026, mottogs därför med en samlad lättnadens suck från kulturfältet. ”Som kulturminister är jag jätteglad över att inga nya nedskärningar riktas mot kulturen”, sade kulturminister Mari-Leena Talvitie till Svenska Yle i april i år.
Men det var då. Mindre än ett halvår senare kommer helt andra besked. Nu ska det statliga filmstödet skäras ned med 7,8 miljoner euro – vilket innebär att en tredjedel av Finlands filmstiftelses offentliga stödmedel försvinner. Hyvlingen är rekordstor och unik i sitt slag: på Filmstiftelsen har man på 56 år aldrig varit med om nedskärningar på den här nivån. ”Jag tror inte att någon kultursektor i Finland har föreslagits få en tredjedel av sitt grundstöd borttaget tidigare. Det är så stort att man knappt vet vad man ska tänka”, säger Filmstiftelsens direktör Lasse Saarinen till Svenska Yle. Tero Koistinen, vd på filmbranschens företagsförbund Filmikamari, kommenterar i samma artikel saken med en replik som kunde vara hämtad ur en Kaurismäki-rulle: ”Det här är verkligen ett slag i ansiktet, så hårt att näsan flyttar sig till kinden.”
På tal om Aki Kaurismäki: tillsammans med åtta andra av landets mest framstående filmregissörer och Filmregissörsförbundet SELO riktar han i ett offentligt utlåtande skarp kritik mot de aviserade nedskärningarna. Kaurismäki undrar, enligt Hufvudstadsbladet, ”vad vi ska göra med en självständig stat som saknar andlig verksamhet, social trygghet och kultur”. I samma upprop framhåller Tiina Lymi, regissör och manusförfattare för succéfilmen Stormskärs Maja från förra året, att ”det kan bli näst intill omöjligt att göra filmer som Stormskärs Maja om de planerade nedskärningarna blir verklighet”, samt att konsekvenserna för hela branschen kan bli ödesdigra.
Inte minst svenskspråkiga filmsatsningar ligger pyrt till om det statliga filmstödet minskar så drastiskt som planerat: ”[…] det är helt klart att de här nedskärningarna skulle leda till färre svenskspråkiga produktioner”, fastslår Zaida Bergroth, som bland annat regisserat den kritikerrosade Tove (2020) om Tove Jansson, i en intervju med Hufvudstadsbladet.
Faktum är att det mesta tyder på att regeringen skulle bita sig själv i svansen rejält om nedskärningarna blir verklighet. Ett statligt grundstöd krävs ofta för att en filmproduktion ska kunna locka till sig utländska och andra privata investerare. Enligt Zaida Bergroth och Lasse Saarinen kan nedskärningarna innebära att så många som hälften av landets inhemska filmproduktioner försvinner i framtiden. Det i sin tur skulle enligt Tero Koistinen innebära dödsstöten för många biografer främst på mindre orter där inhemska filmer ofta står för 80 procent av alla biografbesök. Förutom konkurser och arbetslöshet för biografägare och -arbetare uppskattar Saarinen att 200–300 heltidstjänster hos produktionsbolagen skulle försvinna. Vidare menar Koistinen – och han har medhåll av i princip samtliga bedömare – att varje statligt satsad filmeuro kommer tillbaka, med ränta: ”Det märkliga är att Filmstiftelsens produktionsstöd faktiskt ger staten pengar tillbaka. Staten sparar sju och en halv miljon, men förlorar lika mycket i inkomster och mer därtill. Regeringen skär alltså indirekt i statskassan.”
Nedskärningarna i filmstödet riskerar alltså att bli en ordentlig förlustaffär för regeringen Orpo och staten i reda pengar. Lägg till detta den inte ringa förlust som är smått omöjlig att mäta ekonomiskt: Vad betyder en biograf och dess utbud för lokalsamhället och människorna på en mindre ort? Vad betyder Aki Kaurismäkis internationellt sett oerhört respekterade och beundrade auteurskap för den finländska filmindustrin och för Finlandsbilden i världen? Vad betyder en storsatsning och veritabel filmsuccé som Stormskärs Maja för det åländska lokalsamhället och för bilden av öriket?
Det handlar om monetärt omätbara entiteter, men att de är betydelsefulla och att vi måste värna om ett fortsatt filmskapande i landet säger sig självt.
Kulturminister Talvitie bedyrar nu i en intervju med Hufvudstadsbladet att hon har full förståelse för oron i branschen, att hon inser både det ekonomiska och kulturella värdet av att stötta den inhemska filmproduktionen, att hon ”upprepade gånger” och ”starkt” krävt att regeringen inte skär i filmstödet, samt att hon fortsättningsvis kommer att göra sitt allt ”för att nedskärningen inte blir så här stor”.
Det finns inga skäl att misstro ministerns ord härvidlag. Låt oss bara hoppas att övriga regeringen, vars politik hittills tyvärr gett ett ganska kulturfientligt intryck, lånar sitt öra till hennes argument.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
