Reformera, men minska inte hemvårdsstödet
OECD menar att hemvårdsstödet är en kvinnofälla som bör minskas för att få flera i arbete och på så sätt stärka Finlands ekonomi.
På sociala medier hakar Ålands Socialdemokrater på och meddelar att de vill reformera stödet.
En reform är välkommen, frågan är bara hur den ska se ut.
I Finland tar kvinnor ut 92,5 procent av hemvårdsstödet, enligt Statistikcentralen. Sedan 1998 har siffrorna sett ungefär likadana ut.
Enligt Ålands statistik- och utredningsbyrå, Åsub, är den absoluta merparten som lyfter stödet också på Åland kvinnor – 87 procent ifjol. Det gäller även föräldrapenningen: kvinnor tog ut 85 procent av dagarna. Samma mönster återspeglas i pensionssiffrorna, där den åländska kvinnan i genomsnitt har 70 procent av mannens pension.
En metod som föreslås för att få kvinnor tillbaka till arbetslivet tidigare är alltså att sänka hemvårdsstödet.
Stödet leder till ett minskat tryck på daghemsplatser, men också ett stöd för föräldrar som vill vara hemma med sina barn. Att minska stödet krymper marginalerna vilket leder till att färre har råd att vara hemma.
Även om stödet på Åland är högre än det finländska snittet så är det förstås en omöjlighet för många att klara sig med hemvårdsstöd också på Åland. Det är alltså redan i dag en inkomstfråga, och det är beklagligt att alla som vill inte kan nyttja stödet med nuvarande ersättningsnivåer.
Frågan är vilken effekt ett sänkt stöd faktiskt skulle ha på andelen mammor som stannar hemma.
Ny lagstiftning höjde hemvårdsstödets miniminivå 2016, från 390 till 500 euro i månaden. Antalet kvinnor som lyfter hemvårdsstöd har varit mer eller mindre lika stort sedan 2007 (så långt det finns statistik på Åsubs hemsida), medan männens andel har ökat något, speciellt efter 2016.
Den nya lagstiftningen gav en jämställdhetseffekt. Där ingick nämligen också det förhöjda hemvårdsstödet, som ger båda vårdnadshavarna (i de fall där det finns två vårdnadshavare) 700 euro per månad i fyra månader var, istället för 500 euro. Det bidrog till att antalet män som stannade hemma med barn steg från ungefär 60 till 100 personer – med en toppnotering 2019 på 147 män. Hur trenden fortsättningsvis utvecklas återstår att se.
I relation till 750 kvinnor är siffran förstås ändå försvinnande liten.
Enligt Åsub finns 3 300 familjer med hemmaboende barn under 18 år – av dessa är 80 procent hushåll med två vårdnadshavare och 20 procent ensamförsörjare med barn. 41 procent av alla ålänningar bor i en barnfamilj (antingen med en vårdnadshavare eller två).
Hemvårdsstödet är en kvinnofälla, effekten förstärks också på grund av den strukturella ojämlikheten i vårt samhälle. För det som lönar sig, rent ekonomiskt, i en familj med två föräldrar är att den som tjänar minst är hemma mest (även om det förstås ändå är svårt att få ekonomin att gå ihop ändå för de allra flesta). Det skapar effekter som sedan varar hela livet eftersom den snedvridning i inkomster man har under småbarnsåren slutligen bara missgynnar ena parten när pensionskuverten trillar in. Om man dessutom skiljer sig blir chanserna till utjämning senare i livet näst intill obefintliga.
Det går förstås att på eget initiativ mildra effekterna, till exempel genom att man kommer överens om att den som jobbar mer också bidrar till pensionsinbetalningar för den som är hemma mer. Sådana överenskommelser kan förstås inte styras av lagstiftning.
Lösningen är dock knappast att ta bort eller försämra vad som många ändå uppfattar som en förmån, att få vara hemma med sitt barn. För även när stödet var lägre stannade kvinnor hemma med sina barn. De fick bara ännu mindre betalt för det.
Problemet med inkomstskillnaderna mellan könen löses förstås inte genom att titta på hemvårdsstödet allena. Så länge det är ekonomiskt gynnsamt för den som tjänar minst att stanna hemma så lär utvecklingen fortsätta i en negativ spiral.
Men det handlar också om värderingar. Det handlar om att män måste våga ta plats i föräldraskapet. Många män vill vara hemma med sina barn, att däremot känna sig berättigad till det är långt ifrån självklart. I diskussioner om tid med barnet är det lättare att ge efter, eller att inte ens artikulera sin önskan eftersom det fortfarande finns en så stark norm att männen ska jobba och kvinnorna vara hemma. Ett mer jämställt föräldraskap får inte ske på kvinnans nåder.
Det behöver vi prata mera om. Varför inte ha vägledningn i hur man uppnår ett jämställt föräldraskap i samband med de kurser som erbjuds när man väntar barn?
En reform som stärker jämställdheten vad gäller både den skeva inkomstfördelningen på lång sikt och vad gäller föräldraskapet på kort sikt är välkommen. Men att följa OECD:s förslag och försämra hemvårdsstödet för att få tillbaka föräldrar i arbetslivet är inte rätt väg att gå.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
