Rättvisa löner får inte dra ut mer på tiden
Flera stora ärenden väntar landskapsregeringen när semestrarna nu närmar sig sitt slut. Ett av dem är arbetsvärderingsmodellen som ska säkerställa jämställda löner inom landskapet, ett projekt som dragit ut på tiden alltför länge.
Enligt Åsubs senaste lönestatistik, från 2015, var de landskapsanställda kvinnornas totala månadsförtjänst i genomsnitt bara 81 procent av de landskapsanställda männens. Motsvarande siffra inom den kommunala sektorn var drygt 90 procent. Det är således en bra bit kvar till jämställda löner.
Att regeringen ligger sämre till än övriga delar av den offentliga sektorn på Åland är oroande. Särskilt med tanke på att många yrkesgrupper inom landskapsförvaltningen i dag domineras av kvinnor.
Inom många av dessa yrkesgrupper står stora pensionsavgångar för dörren under de närmaste fem till tio åren. Alla de som går i pension måste kunna ersättas med nya kompetenta och kunniga anställda. Om landskapet ska lyckas med det måste man vara en attraktiv arbetsgivare genom att ge bra förutsättningar för sina anställda. Framför allt måste man kunna visa att man betalar rättvisa löner.
Som arbetsgivare kan man inte förvänta sig att utbildad arbetskraft, varken i dag eller framöver, ska se sitt arbete som ett kall. Självklart är det bra om den anställda upplever att hen gör ett viktigt och meningsfullt arbete, men det kan inte få vara en motiverande faktor till lägre lön en ett annat arbete med motsvarande grad av utbildning och ansvarstagande.
Det är nu snart tre år sedan sjukskötarfacket Tehy inledde sin strejk för rättvisare löner. En del av resultatet från strejken var en överenskommelse om att landskapsregeringen skulle utforma en arbetsvärdering som täcker alla tjänster.
Landskapets anställda, och däribland de vårdanställda, har väntat länge nu på att arbetsvärderingen ska bli klar för att kunna användas i löneförhandlingarna.
En slutrapport från projektet skulle ha presenterats före sommaren. Den har ännu inte offentliggjorts.
Flera försök har genom åren inletts för att utforma en modell för arbetsvärdering som omfattar alla befattningar inom landskapet.
I sig är målsättningen ambitiös. De flesta arbetsvärderingsmodeller som har gjorts i våra närområden har utformats för att passa en specifik sektor eller bransch medan landskapsregeringen satt som mål att ha en enda modell för arbetsvärdering av alla som finns på landskapets lönelistor. Men att det tagit såhär lång tid att få projektet i hamn är inte rimligt.
Lönen är det tydligaste måttet på hur en arbetsuppgift värderas. Det är därför mycket viktigt att alla arbeten värderas och ersätts med rättvisa löner. Därför är det också viktigt att modellen för arbetsvärderingen inom landskapsförvaltningen verkligen blir ett handfast verktyg i arbetet för att nå lika lön för likvärdigt arbete, så att lönerna kan justeras med med hjälp av den.
Förväntningarna är högt ställda, både bland personalen och beslutsfattarna. Att arbetsuppgifter som traditionellt varit kvinnodominerade tidigare värderats som mindre viktigt är en förlegad attityd som redan funnits kvar alltför länge. Jämställda löner är en fråga som måste prioriteras högre, det borde vara en självklarhet. Allt annat är orimligt.
I regeringsprogrammet finns en målsättning om att uppnå lika lön för likvärdigt arbete år 2020. Nu måste landskapsregeringen visa att man menar allvar.
