Rättning i vaccinkön, landskapsregeringen
Den omdiskuterade ”VIP-listan” till coronavaccineringen som togs fram för ett par veckor sedan är ytterligare ett tecken på en kuriös brist på politisk fingertoppskänsla i landskapsregeringen.
Den väckte uppståndelse när den damp ner för ett par veckor sedan, listan på 70 personer som rekommenderas ska vaccineras med förtur när vårdpersonalen och riskgrupperna väl fått sina sprutor.
Tanken sades vara att vissa samhällskritiska institutioner skulle skyddas från sammanbrott genom att nyckelpersoner skulle få vaccin först av alla i den så kallade Grupp 3 – alltså alla de som varken är vårdpersonal eller tillhörande riskgrupperna.
Det visade sig när listan kom, att inte bara elmontörer och alarmoperatörer var samhällskritiskt viktiga. Ett försvarligt antal personer i förvaltningen och den politiska ledningen var också så där fantastiskt oerhört fundamentalt superduperviktiga att de skulle få sprutan före vanligt folk. Insändarskribenter i bägge tidningarna rasade och ställde frågan: vilka tror de att de är, egentligen?
Det är faktiskt en befogad fråga. Den leder också framåt mot följdfrågan: vilka tror de att VI är, egentligen?
Nej, det där med att tränga sig före i kön är ju inte direkt populärt, varken på Åland eller någon annan plats på jorden. Denna tidning vill inte i onödan spä på populistiska tankegångar men det förtjänar att påpekas att man måste ha utomordentligt torrt på fötterna innan man börjar armbåga sig fram i folkleden när det efterlängtade vaccinet blir tillgängligt.
Det måste helt enkelt framstå som självklart för alla att man ska få gå före. Och ingen som genomlevt Alfrida skulle neka till vikten av friska linjemontörer eller det nödvändiga i att ha fungerande radioutsändningar.
Men … En förvaltningschef? En avdelningschef på social- och miljöavelningen? Hm.
Det är överhuvudtaget något egendomligt med den föreslagna åländska gräddfilen. Den tillkom nämligen inte som en respons på en fastländsk uppmaning. Någonstans inom den åländska förvaltningen dök liksom tanken oanmäld upp hos någon att vissa är viktigare än andra (enligt källor i landskapsborgen strax efter Alfrida) och att man borde upprätta en förteckning över dessa heroer.
Det är lönlöst att spekulera kring vems hjärna först framfödde tanken, men satt hjärnan i ett politikerhuvud blir man betänksam. Återigen skymtar nämligen samma taktlöshet fram som i fallet med minister Karlströms karantänfadäs. Förstår verkligen inte lantrådet och övriga regeringspolitiker hur oerhört viktiga dylika symbolfrågor är?
Det är bara att kasta en blick på fastlandet så framgår detta med all önskvärd tydlighet. Där har Sanna Marin och Sauli Niinistö förkunnat att de på inga villkor kommer att vaccineras med förtur. Att offentligt gå ut med såna budskap skapar en stark, samhällsviktig nolltolerans mot mygel och stärker den nationella sammanhållningen. Landskapsregeringen har med sin lista åstadkommit raka motsatsen.
Det för oss till sist in på frågan om vilka politikerna tror att VI är. Deras lista indikerar att en biträdande avdelningschef på infrastrukturavdelningen är samhällsviktigare än en dagislärare eller en busschaufför. Inställningen andas ett diskret folkförakt.
Nej, insändarskribenterna har en poäng. Man får lätt en känsla av att huvudena lite har svällt i landskapsborgen.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
