DELA

Rätt att sänka på vägen – men glöm inte sjön

Kommittén som skrivit nytt handlingsprogram mot riskbruk och missbruk vill sänka gränserna för alkohol i trafiken. Det är bra, men man har glömt sjöfylleriet.
Alkohol, oavsett mängd, har inget med framförande av ett fordon att göra. Därför är det bra att kommittén som tagit fram ett nytt handlingsprogram för riskbruk och missbruk föreslår en sänkning av gränsen för rattfylla till 0,2 promille, och en sänkning av gränsen för grov rattfylla till 0,8.
Av samma anledning är det beklagligt att roderfylla inte nämns med ett ord.

Vi tar bilarna först. Det finns en deprimerande dålig inställning till bilar och alkohol på Åland. Rattfyllorna står för en oerhört stor del av de åtal som väcks vid Ålands tingsrätt. Snart sagt varenda dag grips någon med alkohol i blodet bakom ratten.
Alkoholmissbruk står naturligtvis för en stor del av roten till det onda. Det är bland alkoholisterna man hittar de flesta som döms, speciellt de som åker dit med höga halter sprit i kroppen. Men det finns fler anledningar till problemet.
En är att det finns en machoattityd kring alkoholen. ”Visst, jag har druckit några öl, men jag är karl nog att köra hem ändå”. Känns det igen? En sådan attityd fortplantar sig i samhället och skapar en spiral av dåligt beteende. Den som klarat att köra efter några öl tänker snart att det nog går bra efter några groggar också.
Det gör det inte.

Forskningen är förvisso aningen splittrad kring verkan av att sänka gränsen för rattfylla från 0,5 promille till 0,2. Men signalen som en sänkning sänder är att samhället inte accepterar kombinationen alkohol och bilkörning. Därför är det rätt att sänka gränsen. Det ger också signaler om att samhället vill ha en restriktiv alkoholpolitik, och det är både bra och borde följas upp på andra områden också.
Samma sak med sänkningen av gränsen för grov rattfylla från 1,2 till 0,8. Det sänder signaler. Men dessutom är den rimlig. Normalbrukaren av alkohol är ingen bra bilförare vid 0,8.
Samhället måste tydligt visa att sprit och bilkörning inte är förenligt, och det gör men med kommitténs förslag. Sedan kan man hoppas att straffskalan skärps också.

Dessvärre tar kommittén – som annars täcker in såväl alkohol som narkotika, doping, tobak och spelmissbruk – inte upp fylleriet på sjön. För bara några år sedan sänktes gränsen för roderfylla från 1,5 promille till 1,0. Den borde sänkas ytterligare.
I Sverige sänktes gränsen från 0,5 till 0,2. Samma gräns på vägar som på sjön. Enkelt och rakt. Det förekom massiva protester, några med poäng, de flesta utan.
De med poäng menade oftast att sjön är så pass mycket större än vägen att det är lättare att undvika olyckor. Det har de rätt i. Ändå: vid 0,5 promille har både omdömet och reaktionsförmågan försämrats rejält. Vid 1,0 är de egenskaperna dåliga.
Inställningen till att man ska kunna ta båten hem från festen funkade kanske när de allra flesta satt i sina snipor och puttrade hem i ett par knops fart. I dag ser utbudet i sjöbodarna annorlunda ut. Det är långt från ovanligt med marschfarter i 15-25 knop. Då händer saker snabbt, speciellt i förhållanden med sämre sikt. Nedsatta reaktioner och sämre omdöme är då inte till någon hjälp.

Det är ingen av Gud given rätt att man ska kunna sätta sig vid ratten efter ett par eller fler öl eller glas vin. Det är inte hugget i sten att frihet är lika med att kunna vara salongsberusad när man ska ut med båten.
Att alkohol och framförande av fordon inte hör ihop är något vi får acceptera.
Vill du dricka ställer du bilen. Vill du ta ett glas låter du båten vara. Drack du dig rejält rund i går, ta bussen.
Ganska enkelt egentligen.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax