Rasism är enfald
I onsdag satte Åländsk demokrati ett svårslaget rekord i undanflykter. Det står nu klart vad partiet representerar.
Det är väl känt att Stephan Toivonen inte tycker om att kallas rasist. Det är förståeligt: epitetet innebär en allvarlig beskyllning.
Inte bara om fördomsfullhet. Nej, att vara rasist är att värdera människor enligt hudfärg. Riktig rasism innebär alltså ren enfald.
I fredags för jämnt en vecka sedan, klockan 17.18 lade en av ÅLD:s kandidater ut en så kallad mem (bildsatt skämt) på sin öppna Facebook-sida. Bilden föreställer grupp långdistanslöpare i tävlan på Finnkampen. Gruppen består av tre svenskar och tre finländare.
På klassisk mem-vis är bilden försedd med en text. Det står: ”Ögonblicket som fick dig att heja på Finland i Finnkampen”.
Det finns ingenting i bilden som antyder vad som skulle kunna förmå någon att heja på finnarna snarare än svenskarna. Det enda som skiljer löparna är att svenskarna är svarta och finnarna vita.
Bildgooglar man denna mem får man upp fyra hemsidor där den förekommit tidigare. Samtliga sidor tillhör nynazister.
Det finns ingen intellektuellt hållbar anledning att analysera bilden närmare. Alla förstår att den är rasistisk. De som finner ”skämtet” harmlöst kan väl roa sig med att i tanken göra alla löparna vita, men istället sätta en gul davidsstjärna på tre av dem. Skrattar ni fortfarande?
Nej, det finns ingen annan förklaring än att det är hudfärgen som ÄR ”skämtet”. Man kan ju bara inte heja på någon som är svart. Det är därför memen var så ”skojig” när den först publicerades på de svenska nynazistiska hemsidorna: hur stor svensknationalist man än är, så kan man bara inte heja på en svart idrottare.
Lagtingskandidaten försvarade Facebook-publiceringen i en intervju i Nyan (18.9). Han förnekade bildens uppenbara rasism, och sa: ”tolkningen är fri”, ”jag tyckte den var så rolig” och ”finnarna ser så otroligt finska ut”. Han fortsatte sedan den oheligt underhållande ål-dansen på sin blogg.
Där skryter han först med att han ofta medvetet ”provocerar”. Sedan rinner kuraget ur honom och samlas i en liten pöl runt hans fötter: ”Bilden kan tolkas på många sätt men jag valde att tolka den som att finnarna ligger sist och då blir man plötsligt finne och hejar på dem för att det inte finns något bättre än att slå svenskarna.”
En så modig provokatör …
Partiledaren Stephan Toivonen och hans gelikar vill dock som sagt inte bli kallade rasister. Hittills har de gömt sig bakom ovederhäftig statistik och deprimerande, om än helt legitima, åsikter i immigrationsfrågor.
Men här kommer ett enkelt råd: vill man inte bli kallad för rasist bör man kanske inte bete sig som en.
