DELA

Radiotrasslet är en uppmaning att tänka efter före nästa gång

Det är lätt att vara efterklok och tala om hur saker och ting borde ha skötts.
Men kanske finns det också någonting att lära av trasslet med upphovsrättspengarna, som nu ställer till det för Ålands radio.
Att något har varit på ett sätt i långa tider behöver inte betyda att det skall så förbli för all framtid. Och den nerskärning av anslaget som nu drabbar radion kommer inte som någon överraskning. Detta har varit känt sedan april, när landskapsregeringen berättade om nyordningen i en tilläggsbudget.
Att man från radions sida in i det sista har försökt ändra på beslutet och inte lyckats är inte detsamma som att något plötsligt slår ner som en blixt från en klar himmel.

Men frågan som sådan är inte helt enkel. Den går tillbaka till tiden när Finlands rundradio, som numera kallar sig Yle, skötte utbudet också på Åland. Tv-licensen betalades till Helsingfors och för det fick men på Åland ta del av radio- och tv-utbudet på riksnivå plus en liten del lokala sändningar över Radio Åland.
Så småningom blev det möjligt att ta in också Sveriges tv på Åland. Det fanns så kallade blandkanaler, där man varvade program från riket och Sverige. Rundradion gick med på att deras utrustning användes för att återutsända de svenska programmen, men upphovsrättskostnaderna fick Åland ta hand om själv. Alltså tog lagtinget upp pengar i budgeten för att betala för de svenska kanalerna.
Upphovsrättskostnaderna för programmen från riket täcktes av licensmedlen.

kom dagen då Radio Åland blev Ålands radio/tv ab, ett självständigt, landskapsägt bolag. Bolaget producerar dels radioprogram i egen regi, dels vidareutsänder man tv- och radioprogram från riket och Sverige.
Den avgift vi lyssnare och tittare betalar, ”tv-licensen”, går till produktionen av Ålands radios egna program. Programmen från riket får återutsändas utan kostnad medan Sverige fortsättningsvis vill ha in upphovsrättsersättning för sina program.
Det är här efterklokheten kommer in. Av någon anledning fortsatte man på 90-talet i invanda spår med att ta upphovspengarna via landskapets budget, trots att inga hinder fanns att baka in dem i tv-avgiften, som lagtinget nu suveränt kunde besluta om. Varför? Vem minns det i dag?
Det mest naturliga hade varit att landskapsägda Ålands radio, som i sitt programutbud tog in de svenska public service-kanalerna, också hade tagit in pengar och betalat Sveriges radio. Tittarna och lyssnarna hade fått betala mer eller radion hade fått växa långsammare. Men man hade undvikit dagens situation, där det till råga på allt är fullt krig mellan den liberalt ledda radiostyrelsen och den liberalt ledda landskapsregeringen. Kan styrelsen sitta kvar?

Att radion inte vill ta på sig kostnaden nu förstår vem som helst. Bolaget betalar redan 50.000 euro av licensmedlen i upphovsrättsersättningar per år. Nu blir det ytterligare 250.000 euro. Det betyder att radion nästa år har 12 procent mindre pengar att göra program för.
Radions modell att lösa frågan är att ta in pengar från de små antennbolag, som distribuerar Sveriges tvs kanaler runtom på Åland. Så görs det på andra håll, sägs det. Alltså skall vi betala mer till antennbolagen.
Blir inte det litet råddigt?
De olika antennföreningarna finns ju där för att förenkla och förbättra – hushållen går ihop om en bra antenn som ger fin bild. Alternativet är att alla tar in kanalerna via Smedsböle, vilket inte ger radion några extra pengar, eller minskade utgifter.

Pengarna skall in, upphovsmännen skall ha sin ersättning. Hur man än ordnar det så är det tittarna och lyssnarna som betalar i slutändan, antingen genom högre avgift till antennbolagen (eller direkt till radion) eller genom minskat utbud i Ålands radio. Det kan finnas en och annan som väljer det senare.
Inget kan få mig att överge public service, men frågan är hur högt Ålands radio kan spänna bågen innan den brister.

Lärdomen
då? Att det inte lönar sig med kortsiktiga, billiga lösningar. Det blir bara tråkigt när verkligheten kommer i kapp.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax