DELA
Foto: Jonas Edsvik

Present till en 100-åring

Hur många politiska grupperingar har ställt upp i lagtingsval de senaste 50 åren? Någon som kan räkna upp dem på rak arm? Säkert finns det några som minns, men knappast väldigt många. Borde man veta?

Sedan 1971 har minst 16 grupperingar ställt upp i val. Det handlar om sedan gammalt etablerade grupper, nya som blivit etablerade, kortvariga fenomen och ombildningar. Men någon samlad bild av utvecklingen under de här 50 åren finns inte.

Varför inte? Jag har efterlyst en ny lagtingshistorik också tidigare, men politikerna verkar inte tycka de är värda den uppmärksamheten.

Den första historiken, kallad festskrift, skrevs till självstyrelsens 25-årsjubileum 1947. Matts Dreijer fick uppdraget i början av april 1947 och boken var klar till den 9 juni samma år. Ingen dålig arbetsprestation!

Till 50-årsjubiléet 1972 kom fortsättningen. Dreijer skriver inte bara om lagtinget och den politiska utvecklingen utan också om utvecklingen i samhället i stort. Ett heltäckande verk i tidens anda. Han har läst protokoll, statistik, lagtingshandlingar med mera, men intervjuer med de berörda finns inte. I den mån man får veta hur de tänkte och resonerade återges det i korta citat av inlägg i landstinget, som det hette då.

Dreijer slutar där den egentliga partibildningen börjar. Den tidigare modellen att alla skulle stå enade, också i val, började vittra sönder. Från Åländsk samling I och Åländsk samling II började knoppa ut undergrupper, som visade på motsättningar mellan landsbygden och staden.

Medan man i Mariehamn hade socialdemokrater, frisinnade och liberaler höll man på landsbygden ihop i Landsbygdens och skärgårdens valförbund (LoS) och hade i och med det stor majoritet i lagtinget.

Men också där började det finnas olika syn på utvecklingen. Vid ett möte på Godby hotell bildades LoS-lib och så småningom ombildades resten av LoS till Åländsk center. Det skedde på ett möte på Hammarbo.

Men vem väckte tanken att liberalerna skulle bryta sig ut? Det får man inte veta i det som har skrivits efter 1972. Vad fick Karl-Anders Bergman att kontakta Ragnar Erlandsson om bildandet av ett centerparti? Det här är frågor som fortfarande kan besvaras. Alla finns inte längre med oss av dem som var med då, men tillräckligt många för att belysa skeendet.

 

Har jag glömt Det åländska folkets historia V:! 1920 – 1990 av Erik Tudeer? Nej. Tvärtom. Han nämner allt detta, men går inte in i detalj. Han refererar men analyserar inte.

Det finns också en studie ”Partisystemets utveckling på Åland” av Peter Söderlund, specialforskare vid Åbo Akademi. Söderlunds text är rent vetenskaplig och sträcker sig fram till 2007. Det är han som har listat alla grupper i lagtingsval mellan 1971 och 2007. Han kommer till 15. Efter det har vi åtminstone en ny grupp, Hållbart initiativ, som tog plats i lagtinget i senaste val.

Under den här senaste 50-årsperioden har systemen moderniserats på flera sätt. Lagtinget gick in för parlamentarism, vilket betyder att landskapsregeringen inte längre tillsätts proportionellt som en kommunstyrelse utan genom en regelrätt regeringsbildning. Vad har det betytt för politiken? Och för samhället?

En stor och länge efterlängtad händelse var den nya självstyrelselagen 1991. Den trädde i kraft 1993. I och med den förnyades det ekonomiska systemet totalt, även om alla inte är helt nöjda. Tidigare var lagtinget i sin budgetering bunden av rikets budget. Man kunde inte ge pengar till viktiga projekt om inte samma gjordes på rikssidan. Gjorde man det ändå sattes anslaget ”utom kolumn”och måste betalas av landskapets egna medel. Vad har det betytt för den politiska utvecklingen?

Man kunde också tänka sig ett kontrafaktiskt avsnitt; hur skulle Åland ha det i dag om landskapet hade anslutits till Sverige för 100 år sen? Hade driftiga ålänningar börjat med bil- och passagerarfärjor mellan Sverige och Finland? Hur hade taxfree-trafiken utvecklats? Och, med tanke på den tidvis inflammerade debatten om kommunsammanslagningar, hur många kommuner skulle det då finnas här? En, som på Gotland?

Ytterligare, eftersom Ålands framtid har plats i lagtinget sen 2003, hur skulle ett självständigt Åland göra sig gällande?

Det finns så mycket av intresse att dokumentera, det handlar faktiskt om ett halvt sekel, Ålands halva autonoma tid. Det finns än så länge personer som var med, som kan berätta. Och det finns personer som har varit med länge, som känner till och vet var man plockar upp de intressanta bitarna.

Kunde inte en historik över självstyrelsen, med tyngdpunkt på den senare hälften, vara en lämplig 100-årspresent? Som lagtinget ger sig själv och oss.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp