DELA

Porten hög och dörren bred med rätt utbildningsvägar

Den europeiska arbetsmarknaden är i våldsam förändring. Hur ska vi på Åland utbilda ungdomar för att möta dem?
I ett nyhetsinslag i svensk tv nyligen berättade en ung spanjorska, 32 år gammal, om hur hon på grund av den kraftigt försämrade ekonomin tvingats flytta hem till sina föräldrar igen. Hennes jobb, hyfsat välbetalt och intressant, försvann. Något arbetslöshetsunderstöd fick hon inte, ej heller några andra bidrag. Vill hon gå ut och dricka ett glas vin måste hon be mamma och pappa om fickpengar.
Hon var utbildad jurist, och konstaterade att det förmodligen är kört för henne nu, att hon aldrig mer kommer att få ett jobb. Hon hade sökt allt, och var beredd att göra vad som helst.

Det är den europeiska framtid som i dag väntar våra åländska ungdomar. Svår misär och fattigdom kommer allt närmare, och med den en växande möjlighet att den fria arbetsmarknad som EU erbjuder kommer att utnyttjas. Det man ska utbilda sig för och bereda sig på är konkurrens med unga människor som är högt utbildade, språkkunniga och drivna, och som av förhållandena i sina hemländer tvingas söka andra framtidsvägar.
Ser man frågan globalt är bilden densamma. I Kina utbildas varje år cirka en miljon som blir så kallade stadsmyror, unga människor med universitetsutbildning, men utan jobb, på flykt undan fattigdomen på landsbygden.

Det är alltså viktigare än någonsin att tänka rätt, både i vilka utbildningar som erbjuds av samhället och vilka val man gör som ung människa. Ska man välja det som känns rätt och spännande, eller det som efterfrågas av arbetsmarknaden?
Hur mycket utbildning, och därmed skuldsättning, vågar man satsa på? Kommer det att finnas några jobb alls för dem som väljer att inte utbilda sig utan bara vill börja jobba?

Ser vi på det utbildningsutbud vi har på Åland i dag och vilka arbetstillfällen som enligt prognoserna kommer att finnas i framtiden, så är det en sektor som är för liten, och några som det är tveksamt om man ska hålla på med.
Vårdutbildning är det säkra kortet. Man kan inte räkna med de högsta lönerna, men behovet av personal växer, och man kunde gott ta in flera elever i den åländska vårdutbildningen.

Däremot är det tveksamt om alla yrkesutbildningar vi har i dag är motiverade ur ett arbetsmarknadsperspektiv. Hur många fler frisörer behöver Åland? Hur vettigt är det att utbilda sjömanskap, när vi vet att hela sjöfartsbranschen lider av överkapacitet och dåliga tider, att manskap i allt större utsträckning söks i låglöneländer, och att rederier flaggar ut till länder med billigare arbetskraft?
It-sektorn, som var ett sådant framtidslöfte när den senaste rapporten om det framtida utbildningsbehovet på Åland skrevs 2006, är i dag ett slokande blomster.
De ungdomar som utbildat sig lokalt inom området är inte de som rekryteras först, utan företagen söker specialkompetens utifrån.

Några slutsatser:
Den som inte har någon utbildning alls har med största sannolikhet heller inget jobb i framtiden.
Den som vill stå sig i konkurrensen utanför och på Åland ska lära sig så många språk som möjligt – engelska, finska, franska, spanska, tyska, ryska. De kommuner som minskar på språkutbildningen skjuter sina ungdomar i foten.
Goda kunskaper i engelska och datoranvändning är idag inte en merit, det hör till nödvändig baskunskap.
En så bred utbildning som möjligt ger kapacitet att vara flexibel, och det måste man vara. Med en djup och specialiserad utbildning gäller det att träffa rätt, och det är inte lätt att gissa vad som är gångbart i morgon.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax