DELA
Foto: Unsplash

Politiska beslut är inte maktfullkomlighet

Ord är makt. Därför bör vi vara noga med vilka ord vi väljer för att kritisera den representativa makten.

”Regeringen visar åter maktfullkomlighet”.

Det skriver Ålands Framtid i en insändare som publiceras i dagens tidning. De är kritiska mot regeringens beslut att ingå ett mångårigt avtal för färjetrafiken på Föglö och kallar det för ”det grövsta exemplen på politisk maktfullkomlighet”. Man bör vara kritisk i ett demokratiskt samhälle, men när blev beslut tagna av folkvalda politiker maktfullkomlighet?

Med drygt två månader kvar till valet har den politiska debatten hettat till rejält. Men i hetsen att svartmåla sina politiska motståndare är steget tydligen inte långt till att underminera det demokratiska styrelsskicket. Att svänga sig med ord som ”maktfullkomlighet” späder på misstro mot sittande regering (vilket förstås är syftet med kritiken), men leder också i förlängningen till en misstro mot den representativa demokratin i sig. För man får väl hoppas att Ålands Framtid inte har glömt att den regering som man anklagar för att vara ”diktatorisk” (Norstedts svenska ordboks synonym till maktfullkomlig) består av människor som majoriteten av de åländska väljarna har valt.

Centern låter i Tidningen Åland den 17.8 meddela att man har för avsikt att riva upp det omdebatterade färjeavtalet, men även här konstaterar gruppledaren Harry Jansson att det är ”brutalt att driva igenom frågan utan att låta väljarna ha något att säga till om”.

Är det i så fall en direkt demokrati, där frågor beslutas genom folkomröstningar, man efterlyser eller hur ska man tolka Centerns kritik? Var går gränsen för vad väljarna ska få säga till om under de fyra år som skiljer valen åt?

Om två månader är det val och om ålänningarna inte är nöjda med den sittande regeringen lär det synas i resultatet.

Vi har en representativ demokrati som vi valt som det bästa sättet att navigera Åland. Förstås kan åsikter och frågor ändras under de fyra år som de folkvalda har makten och nya ärenden dyker upp som både lagting och regering måste ta ställning till. Det är inte alltid optimalt, men man kan ju hoppas och tro att vi valt personer som vi också gett förtroende att kunna besluta även i kniviga frågor.

Gör de alltid rätt? Blir det alltid bäst? Nej, våra politiker är inte perfekta och det är svårt att göra alla nöjda. Men det är inte lika med maktfullkomlighet.

De folkvalda bör ha örat mot marken och göra val som gagnar hela Åland, inte bara de egna partiets anhängare. De bör vara ödmjuka, kunna byta kurs om det krävs och respektera den mångfald av intressen och röster som finns i vårt samhälle. Men de måste ta beslut. Det är deras jobb. Det är uppdraget vi gett dem.

Vi har gett dem ett mandat att bestämma å våra vägnar och bara för att de inte gör som vi vill eller som det parti vi sympatiserar med vill, så kan vi inte kalla dem maktgalna. Eller visst, vi kan, men då måste man vara medveten om vilka implikationer det har för vår demokrati i stort.

Världen ser just nu en våg av demokratisk tillbakagång. Avdemokratiseringen sker smygande även i länder som tidigare hållit fanan högt, som bland annat USA. Inte heller vi är immuna mot trenden som späds på av bland annat ett undergrävande av politisk representation. Men samtidigt som det finns fler ofria länder i dag än vad det finns demokratier så rapporterar bland annat The Economist att det politiska engagemanget globalt ökar.

Om två månader får vi se hur stort det politiska engagemanget är på Åland. Och då bör vi hålla i åtanke att syftet inte är att rösta fram makthungriga tyranner. Vi röstar fram personer som vi anser vara bäst lämpade och som vi hoppas och tror ska göra de bästa valen. Vi ska och får kritisera dem och vi behöver inte tycka att de i slutändan gjort ett bra jobb, men vi måste skilja på impopulära beslut och diktatorsfasoner.

Det ena indikerar att vi är missnöjda med vår representation, det andra att vi tappat greppet om vår demokrati. Det är en viktig distinktion.