Politikens uppgift är att skapa förutsättningar
Först ut i Nya Ålands serie sommarledare om politik och ideologi är Johan Ehn. Han är vice talman i lagtinget och partiordförande för Frisinnad samverkan.
Nya Ålands initiativ att låta partierna på Åland diskutera ideologi är berömvärd. Debatten på Åland saknar ofta grund i ideologisk bas och ger en debatt som ibland kan tyckas bottenlös och många gånger kan det vara svårt att hänga med i debattens svängar. Jag hoppas att denna serie inlägg ska ge grund för en fortsatt ideologisk debatt under valrörelsen.
För egen del räknar brukar jag beskriva min ideologiska värdegrund som moderat-liberal. Ett samhälle måste stå på en historisk grund där värden och värderingar hämtar sitt ursprung. Förändringar måste ske, men stegvis för att kunna värdera och omvärdera förändringarnas effekt på samhället. Individen utgör grunden för samhället, inte tvärt om. Uppgiften för samhället blir då att ge individerna möjlighet att utvecklas efter sin förmåga och sina behov. Politik blir att skapa ramarna för det samhällspussel som vi tillsammans bygger.
Någon av er tänker nu säkert på den som till exempel på grund av sjukdom eller arbetslöshet inte klarar av att på egen hand skapa drägliga levnadsförhållanden. Hur passar dessa in i Ehns ideologiska grundsyn?
Det finns som jag ser det inte några bekymmer med detta. Samhällets och politikens uppgift är att skapa förutsättningar för att individen skall kunna utvecklas. Detta inbegriper samhällets ansvar att skapa sociala skyddssystem som ska fånga upp oss när något inte går enligt planerna.
I vårt nordiska välfärdssystem har vi ett gott socialt skydd som hjälper oss när något gått snett, men problemet är att det sociala skyddsnätet fungerar just som ett nät. När man en gång fastnat i nätet är det problem att ta sig ur det. I stället för att få hjälp för att komma igen och stå på egna ben fastnar man i ett beroendeförhållande till samhället. Mitt mål med de sociala skyddssystemen är att skapa en social studsmatta eller en trampolin som lindrar fallet genom att ge till exempel ekonomiskt stöd i form av sjukdagpenning eller arbetslöshetsunderstöd. Därefter krävs kraftfulla insatser för att ge det stöd och den hjälp som behövs för att återge individen möjligheten att själv bygga sin vardag och därefter ge verktygen för att kunna bygga sin egen framtid.
Inspiration för detta sätt att tänka hittar jag framförallt hos två olika ideologiska praktiker. På hemmaplan är Harriet Lindeman den som jag upplever att jobbat utgående från ovanstående ideologiska grund. I det praktiska arbetet lyfter hon alltid fram individen och familjen och dess rätta att själva skapa sitt vardagsliv.
Ser vi västerut har Fredrik Reinfeldt lyckats reformera moderaterna på ett sådant sätt att man istället för att enbart pratar pengar och skatter pratar människor och individer just det som enligt mig också är grunden för att skapa ett samhälle som blir människovänligt och framgångsrikt.
Det blomstrande samhälle som Åland utvecklats till har i mångt och mycket just grundat sig på vår tro på oss själva och vår förmåga att skapa något. Under senare år har politiken ibland glömt dessa grundläggande orsaker till framgång och vi har försökt utveckla samhället utan att hämta grunden i individen.
Många gånger har detta skett på grund av. känslan av brist på politiska instrument, till exempel bristen på behörighet inom beskattningen, som skulle skapa större rum för individ och entreprenör. Politiken framöver behöver därför inrikta sig på att stärka tron på individen och att ge gemene ålänning goda möjligheter att vara med och bygga sin del av det åländska samhället! Det ska vara suveränt att leva!
