DELA
Foto: Tamara Gak/Unsplash
Pandemin har satt en blåslampa på både politiska och sociala konflikter. Det gäller även på den privata nivån.

Pandemin har blottlagt konflikterna i världen

I världen, Finland och Åland känns det just nu som konflikterna eskalerar. Vare sig det handlar om krig eller politiska dispyter så visar forskningen att pandemin agerar katalysator för oroligheter och konfrontationer både på stor och liten skala.

Den 23 mars 2020 gick FN:s generalsekreterare António Guterres ut med en dittills sällsynt begäran: Om global vapenvila för att kunna hantera pandemin. Det fick stort politiskt gensvar och väckte ett hopp om att coronaviruset kunde ge det perspektiv som behövdes för att lugna ner stridigheter runtom i världen. Men så blev det tyvärr inte.

Under 2020 ökade det politiska våldet och de flesta krig fortsatte trots Guterres vädjan. Under den första coronavågen ökade väpnade konflikter i fem länder och 2021 ser inte ut att bli bättre. Även om Finland är förskonat från väpnade strider så har även vi den senaste tiden sett en upptrappning i det politiska tonläget, något som exemplifierats bland annat i den omskrivna debatten om EU:s återhämtningsfond. I söndagens HBL konstaterar veteranpolitikern Paavo Lipponen (SDP) att ”debattklimatet har urartat”. Även på åländskt håll känns det som att konflikter upptagit ovanligt många spaltmeter.

 

Men det är inte konstigt egentligen. Pandemin har satt en blåslampa på både politiska och sociala konflikter. Det gäller även på den privata nivån. Många är de som vittnat om fler gräl med sin partner, om familjebråk och irritation.

Skilsmässostatistiken visar att pandemiåret varit förödande för många förhållanden. Även våldet i hemmet har ökat. I provinsen Hubei, där coronapandemin började, noterade man en trefaldig ökning av rapporter om våld i nära relationer sen smittans utbrott. En liknande oroväckande trend skönjs globalt.

 

Vi lever i turbulenta tider på många sätt just nu. Hoppet om att pandemin skulle inspirera till medmänsklighet, perspektiv och fridfull samexistens har grusats. Istället verkar den ha blottlagt och triggat många av våra värsta sidor.

Enligt författarna till boken ”Konfliktresolution efter pandemin” befinner vi oss i en historisk vändpunkt. På gott och ont.

”Inte bara har denna omskakning av systemet lett till mer intensiva och våldsamma konflikter, men den presenterar också nya möjligheter till att avancera inom social och samhällelig fred.”

 

Och det goda arbetet börjar, som allt annat, med oss själva. Om vi inte kan hantera våra egna relationer och de konflikter som kan uppstå under ett år av ovisshet och stress, hur ska vi då tro att det kan ske förändringar på en större, global skala?

Harvarduniversitet har gjort mycket forskning på konfliktlösning och konstaterar att det görs bäst när man tar i beaktande både känslor och saklighet. De listar fyra sätt som kan ta ett gräl från skadligt till konstruktivt. Dessa är:

Uppskattning – hitta något i vad den andra säger eller känner som du kan sympatisera med.

Affiliering – fokusera på gemensam problemlösning och teamwork.

Autonomi – involvera personen i beslut som rör hen.

Status – förmedla med ord och kroppspråk att alla involverade i konflikten har något av värde att tillföra.

 

Det tåls att sägas att konflikter i sig inte behöver vara negativt, så länge den inte är våldsam förstås. Tvärtom kan konflikter som inte får komma till ytan bli långvariga problem.

”Ohälsosam fred kan vara lika skadligt för mänsklig kontakt som ohälsosamma konflikter”.

Det konstaterar internationella konflikthanteraren Priya Parker.

Här har vi alla fog att titta på våra egna konflikthanteringsmönster. Och hoppas på att pandemin erbjuder en historisk chans att avancera mot fred på individuell och global skala.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp