SÖK
MENY
Klimatarbetet i Mariehamn gör succé i det tysta. Vill staden ta nästa steg krävs fortsatta investeringar, inte bara i fjärrvärmesystem utan också i den lätta trafiken.
Glädjande nyheter kom från Mariehamns stad i veckan (det finns sådana också). Stadens egna klimatutsläpp har minskat med 90 procent sedan 2002. Enligt miljösamordnaren Ulf Simolin är målet om klimatneutralitet möjligt att nå redan om fem år.
Minskningen tillskrivs långsiktiga och målinriktade satsningar på frågor som har att göra med stadens själva infrastruktur. Mariehamns energi har satsat på fossilfria alternativ, fastigheter har blivit mer energisnåla och både elbilar och elcyklar har fått ökad betydelse i den egna förvaltningen.
Nästa steg blir att göra om fjärrvärmesystemet i samma riktning.
Nyheten är glädjande av flera olika orsaker. Den första och viktigaste är förstås insatsen för människans möjlighet att klara sig på planeten jorden. Men också viktigt är lärdomen att utsläppen har minskat utan att det har påverkat människors vardag nämnvärt. Det har länge funnits en farhåga bland vissa att ”woke-klimat-vänsterextremismen” kommer att orsaka någon form av samhällskollaps som bara lämnar tofun och batiktröjorna efter sig. Det har bevisligen inte hänt. Bensinbilarna rullar fortsättningsvis på gatorna och kött står fortfarande på menyn.
Med det sagt är det givetvis så att också satsningar av stadsborna krävs för att utvecklingen ska fortsätta åt rätt håll. Oljepannor behöver fasas ut och så behöver alternativ till privatbilismen vinna mark.
Just fossilfria transporter är något som miljösamordnare Simolin lyfter som en framtidsfråga. Mariehamn har, tack vare de korta avstånden, alla förutsättningar att bli en cykelstad. Men också här krävs långsiktighet och målmedvetenhet för att lyckas. För sanningen är att Mariehamn har långt kvar.
Redan 2022 lyfte ledarsidan fram cykelstaden Uleåborg som förebild. Där är andelen cyklister procentuellt betydligt högre än i alla andra finländska städer, också vintertid.
Uleåborg har kort och gott valt att prioritera de cykelburna invånarna. Det finns över 900 kilometer cykelväg i kommunen och där det är möjligt går de inte vid trottoarer och bilvägar – för allas säkerhet. Och vintertid ser man till att ploga cykelvägar först och försöker undvika att bygga snövallar som ställer till det.
Inget av det här görs i dag i Mariehamn. Det finns gott om cykelvägar, men de allra flesta är förknippade med stor fara på grund av bristfällig planering.
Och för det fåtal som har försökt välja cykeln de senaste veckorna är det tydligt att prioriteten inte ligger på den lätta trafiken vad gäller framkomlighet i snöväder.
Från att snön föll tills att den helt hade töat bort var ytterst få vägar framkomliga för de på två hjul. Givetvis är en förmildrande omständighet den stora mängden snö som föll, men det var ingen tvekan om att Mariehamns stad prioriterade sina resurser till bilisterna.
Sådant gör att cykeln inte blir ett reellt alternativ till bilen i dagens Mariehamn. Den är på sin höjd ett komplement, ett färdmedel som går att använda när förhållandena är goda. Men under sådana förutsättningar vågar man inte göra sig av med bilen.
Vill Mariehamns stad förverkliga Ulf Simolins visioner krävs också insatser som gör att cykeln är ett färdmedel som går att använda varje dag, inte bara ibland.
Förslagsvis kunde de som ansvarar för stadsplanering få obligatorisk cykelplikt, så att de faktiskt får uppleva hur det är att ta sig fram på två hjul i staden de har planerat.
Kan Uleåborg så måste det vara möjligt för Mariehamn.
