Oviss framtid väntar Ålands Framtid
När Axel Jonsson nu tackar för sig som partiledare för Ålands Framtid är ersättarfrågan oklar.
Men det betyder inte att partiet kommer att tappa momentum.
Axel Jonsson har sedan han tog plats i lagtinget som 19-åring gjort en stark resa inom den åländska politiken. Efter snart två mandatperioder mäter han sig med de mest rutinerade lagtingspolitikerna i debatter och är mer eller mindre given som ÅF:s främsta, och i många fall enda, företrädare.
Därför borde ett avhopp, med bara drygt ett år kvar till valet betyda katastrof för partiet, speciellt eftersom ersättarfrågan känns så oklar. Manegen var krattad för Jonsson när Anders Eriksson klev åt sidan. Jonsson lämnar inte en lika vältrampad stig efter sig.
Att fylla tomrummet efter Jonsson är givetvis en stor utmaning. Partiet har två platser i lagtinget och Jonsson är den som synts och hörts mest, med god marginal.
Men att ÅF kommer att lyckas sämre utan Jonsson är dock inte alls självklart. Det går att utläsa ur hans eget exempel. När Jonsson ställde upp i lagtingsvalet 2011 hade han en kort politisk resa bakom sig. Han började som partisekreterare 2009 och ställde sedan upp i riksdagsvalet 2011. I lagtingsvalet samma år fick han 157 av rösterna och tog sig in i lagtinget. I förra valet hade stödet växt betydligt och han var en av röstmagneterna. Det är förstås delvis tack vare hans egen förmåga.
Men indikationer från partiet tyder på att väljarbasen först förhåller sig till partiets grundvärderingar: utvecklingen av självstyrelsen och det svenska språket. I andra hand förhåller väljarna till personen som för tillfället leder partiet. Därför är det inte långsökt att tänka sig att väljarbasen tar Jonssons ersättare till sig, precis som de gjorde med honom när Anders Eriksson började trappa ner.
Det spekuleras att det kan bli en av Jonsson kvinliga partikamrater som tar över ordförandeposten. På listan finns både Peggy Eriksson och Pia Eriksson, båda aktiva inom partiet i dag. Det skulle vara i enlighet med partiets långsiktiga strategi att bredda medlemsunderlaget och försöka tvätta bort den gubbstämpel som har funnits.
Den stora utmaningen för ersättaren blir att lyckas höja sin personliga profil inför kommande val utan att sitta i lagtinget eller på andra sätt ha en synlig roll i samhällsdebatten.
ÅF var modigt förra gången partiledaren skulle ersättas. De satsade på en 20-åring utan någon större erfarenhet av politik.
Eftersom de potentiella ersättarna den här gången också är relativt oprövade, i alla fall för den breda massan, kommer ÅF tvingas vara modigt även denna gång.
