Overkligt vacker är verkligen overklig
Vem är vacker? Vem är ful?
Detta är en evig fråga, även om svaret genom tiderna varierat avsevärt, från det yppiga och frodiga till dagens pinnsmala ideal.
Det går inte att förneka att skönhet finns, och att vackra människor påverkar oss på ett särskilt sätt och till och med ges särskilda fördelar på grund av sitt utseende.
Det är inte detsamma som dagens brutala, genomkommersialiserade och tekniskt manipulerade försök att kränga kläder med ett kroppsideal som inte bara är ouppnåeligt för de flesta, utan också falskt.
Hennes&Mauritz, ett globalt företag som vi förmodligen alla handlar på, säljer kläder på nätet, upphängda på modeller vars kroppar är så perfekta och så magra att de de facto är overkiga. De finns inte. Kläderna visas av en datorgenererad kropp med vissa parametrar, som klistras ihop med en modells ansikte.
De stora modemagasinen stylar, sminkar och fixar sina modeller så gott det går, men inte ens det räcker för dagens krav på perfektion. I datorn slätas rynkor ut, prickar försvinner och haklinjer rätas ut.
Ålderstecken, normalt hull över huvud taget, för korta ben, för små eller stora bröst, allt går att ordna.
Vad är problemet, säger kanske någon? Alla vet ju att det vi ser är falskt. Det är teater.
Utom, att det är det ju inte.
Reklam har alltid fungerat som en drömbild, ett ideal att sträva efter, trots att man vet att man inte kommer dit. Dagens dröm är ett mål som ingen kan uppnå och dit ingen räcker till. Inte ens de allra vackraste duger. Ändå blir det normen.
Skönhetsindustrin har, förvisso långsamt, börjat ta sitt ansvar för de alltför unga och alltför magra modellerna och effekten av dem på unga flickor och pojkar. Förvridna skönhetsideal har sedan länge korsat könsbarriären, även om det fortfarande är flickorna som är mest utsatta, både som konsumenter och såsom varande det kön vars uppgift det traditionellt är att behaga.
Det har inte de stora klädkedjorna gjort, de som har den största påverkan på vad vanliga killar och tjejer vill uppnå och köper.
Ett annat talande exempel är den granskning som svenska tv-programmet Plus presenterade nyligen, som visade att klädstorlekar för flickor och pojkar (inte ungdomar) är helt olika beroende på kön.
Redan i lekåldern är flick-kläderna längre, smalare och tajtare än motsvarande plagg för pojkar, i samma storlek. Redan där börjar den fostran som ska göra pojkar till män och flickor till kvinnor som konsumenter.
Det är som konsumenter vi kan säga nej till detta. Eftersom man som konsument är utsatt för marknadsföringen, och som konsument förväntas köpa produkterna, är det också som konsument man kan förändra.
Klaga i butiken! Säg att du inte vill köpa kläder som marknadsförs av modeller som är onaturligt perfekta, för det är inte du. Säg att dina flickor ska ha lika mycket rum i byxorna som pojkarna.
Kräv att få se modeller som liknar en normal människa, så att du får se hur dina kläder verkligen ser ut.
Det är trots allt dina pengar som bestämmer.
