DELA

Över tröskeln till en ny värld

Ett framtida hållbart samhälle som inte bygger på ekonomisk tillväxt – hur skulle det kunna se ut? Intressant och ganska inspirerande är svaret.

Vi står inför tröskeln till något nytt. Påskyndat av klimatförändring, ekologisk kris, ojämlikhet och hot om ekonomisk kollaps, är en omvandling av samhället oundviklig. Det som är positivt med en värld som verkar kaotisk och obegriplig är att steget till att tänka om ter sig mindre långsökt, och till och med önskvärt.

Men hur ska då denna nya samhällsmodell se ut? Det har ett gäng forskare på KTH funderat på i flera år under forskningsprogrammet “Bortom BNP-tillväxt: Scenarier för hållbart samhällsbyggande”. Man har tagit fram fyra scenarier för Sverige 2050 som målar upp bilder av framtida samhällen som inte behöver bygga på nuvarande ekonomiska logik.

De fyra scenarier som lyfts upp är kollaborativ ekonomi, lokal självförsörjning, cirkulär ekonomi i välfärdsstaten samt automatisering för livskvalitet.

I kollaborativ ekonomi har ägandet förflyttats från privat eller offentlig form till att människor äger gemensamt och delar på saker och produktionsmedel. Många är prosumenter, det vill säga både producenter och konsumenter. Medborgarna är i hög grad delaktiga i beslut som rör organiseringen av samhället.

Lokal självförsörjning innebär att människor anpassar sin konsumtion efter de lokala ekosystemens kapacitet, vilket innebär en nedskalning och minskad import. Kommunerna har ett stort inflytande över sin egen utveckling, med hög lokal delaktighet. Det är allt viktigare att bo nära försörjningssystemen, så många bor på landsbygden eller i mindre tätorter och städer.

I den cirkulära ekonomin i välfärdsstaten existerar inte avfall existerar längre som begrepp. Produkter är utformade för att enkelt demonteras, repareras och återanvändas. Ekonomin baseras i stor utsträckning på konsumtion av tjänster som inte är så resursintensiva. Konsumtion av välfärdstjänster, kultur och naturupplevelser prioriteras högt, då materiell konsumtion är begränsad.

Automatisering för livskvalitet innebär att teknikutvecklingen har lett till att produktionen har automatiserats och robotiserats. Samtidigt har resurseffektiviteten ökat. Människor har kunnat växla in dessa produktivitetsvinster i minskad arbetstid, med 10 timmars arbetsvecka som den nya normen. Människor har mer tid att ägna åt fritidsaktiviteter, socialt umgänge och samhällsengagemang.

För Ålands del känns tröskeln för de tre första alternativen relativt låg. Vi har redan en hög grad prosumenter, vi har lokal självförsörjning inom många områden och det finns möjlighet att konsumera mycket av både kultur- och naturupplevelser. Men vi skulle kunna bli ännu bättre – och våga ta ut svängarna ännu mer.

Vi skulle kunna starta grann-kooperativ, byta grejer med varandra, odla tillsammans eller bo i kollektiv. Vi kan bli bättre på att återanvända, skapa och göra medvetna konsumtionsval. Vi borde känna oss mer delaktiga i grannskapet, i byn, i kommunen och i samhället i stort.

Många av dessa åtgärder skulle förutom att ha en grön effekt också bidra till att motverka ensamhet och ekonomisk utsatthet. Det skulle kunna öka lokalengagemang och känslan av gemenskap. För att inte säga den fritid som frigörs för individen.

Samtliga scenarier pekar på behovet av omfördelning av resurser och innebär alla en stor förändring jämfört med dagens utveckling. Mycket är kopplat till förväntningar och antaganden kring tillväxt. Men också kring antaganden om vad som är ett gott liv.

Forskning visar på att det finns möjlighet att gå mot en hållbar utveckling och bibehållet eller ökat välbefinnande – förutsatt att förståelsen av välbefinnande bygger på andra värden än i dagens tillväxtorienterade samhälle.

Författaren Charles Eisenstein säger att den rådande miljökrisen lämnar oss i en tillfällig paus. ”En paus där vi identifierar vår okunnighet och vår hjälplöshet, den pausen är det tomma utrymmet där något nytt kan födas som är verkligt revolutionärt”. Kanske är en värld bortom BNP möjlig även på Åland. Och kanske är det dags att stiga över tröskeln.