DELA

Oroande djup splittring i USA efter valet

”Om du vill arbeta hårt, spelar det ingen roll vem du är – spansk, svart, vit, homosexuell eller straight. Du kan klara dig här i Amerika. Vi är större än våra individuella ambitioner.”
Det sade den med bred marginal omvalda president Barack Obama i sitt segertal på onsdagen.

Det budskapet gav honom segern över Mitt Romney, som i sin valkampanj inte förmådde lämna det vita, anglosaxiska reservatet och på ett övertygande sätt locka bredden av den amerikanska befolkningen.
Barack Obama, känd för sin retoriska begåvning, får i de där tre meningarna in nästan alla motsättningarna i det amerikanska samhället: klass, ras, immigrationsproblematiken, moralfrågorna och den roll som ”big government”, det federala beslutsfattandet, ska spela i landet.
Han tar tillfället i akt att ytterligare en gång stöda homosexuellas rättigheter, vilket bara det gör honom historisk som amerikansk president.

I ett europeiskt perspektiv är Obama sannerligen inte den socialliberal han förefaller vara om man ställer honom relation till den amerikanska högern. Det massiva stödet för Obama utanför USA är på ett sätt oroväckande, genom att en så stor del av USAs befolkning därmed förblir obegriplig för oss.
Nästan hälften av amerikanerna röstade på det andra laget, men vår förståelse för det republikanska sättet att tänka är i bästa fall bristfällig och oförstående, och vi tenderar att dra likhetstecken mellan republikaner och ren dumhet.

Så kan det naturligtvis inte vara, vilket bara det borde mana oss som betraktar stormakten USA utifrån att lära oss mer och förstå mer om motiven för de miljoner människor som tyckte att vad som helst skulle vara bättre än fyra år till med Obama.
Med det sagt kan man inte annat än glädjas över att en president som hyllar mångfald, jämställdhet och delat ansvar väljs framom en kandidat som ville sänka skatterna och satsa åtskilliga nya miljarder på militära utgifter.

För president Obama finns många utmaningar. Ekonomin, ekonomin, ekonomin. Utrikespolitiken. Svårigheten att baxa reformer förbi ett representanthus med republikansk majoritet.
Och kanske den största, att överbrygga den djupa splittringen i landet mellan republikaner och demokrater. Att möta den djupa misstro som finns mot alla beslut fattade på central nivå, och alla försök att begränsa den frihetstanke USA bygger på.

Att åtminstone börja tråckla samman den allt djupare klyftan mellan demokrater och republikaner som faktiskt inte står så långt ifrån varandra i praktisk politik som de två partierna och en allt mer professionell mediedramaturgi låter förstå.
Det tonläge och den aggressiva, närapå hatiska retorik som präglat delar av kampanjen är inget att bygga framtiden på.

Andra stora och mäktiga stater har fallit samman till följd av inre splittring. I USA har man utkämpat ett inbördeskrig kring denna samma demarkationslinje.
President Obama har bättre förutsättningar än Mitt Romney att läka landet, men det bör absolut bli en prioritet under de kommande fyra åren.

Med en enkel hälsning från Åland; Grattis och lycka till Barack. Eftersom du nu är stark måste du vara snäll.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax