DELA
Foto: Jonas Edsvik<07_Bildrubrik>SISTA GÅNGEN Det fria ordet, den viktiga, riktiga journalistiken. Det är Nya Åland.

Orden och friheten, journalistiken och Nyan

I begynnelsen är orden.

Nästan all medveten mänsklig verksamhet handlar om dem.
Genom orden formar vi verkligheten, hur vi uppfattar den , hur vi förändrar den, vår ilska, vår frustration, våra rädslor och våra känslor av kärlek och samhörighet.

Genom orden skapar vi världen. Den fysiska verkligheten finns, men genom orden skapas bilden och förståelsen av den i våra huvuden.

Nya Åland är en del av verklighetsskapandet på Åland, en viktig och grundläggande del, förutan vilken jag tror att Åland skulle vara dummare, okunnigare och enkelspårigare.

Detta är egentligen inte en ledare, denna min sista text på denna sida. Det är en kärleksförklaring, till orden, till yttrandefriheten, och till Nya Åland.

Ända sedan starten 1981 har Nya Åland varit ett debattforum, en nyhetskälla, en skrattspegel, en retsticka, en kompis och en motståndare. Genom den konsekvent högklassiga journalistiken, genom personalens uppoffringar under de första tunga åren, och faktiskt under alla år efter det, har denna tidning utmanat oddsen, ekonomin och hierarkierna.

Jag har haft privilegiet att få vara en del av det i många år. Det är jag djupt tacksam för.

Blickar man runt i världen finns en klar och entydig korrelation mellan graden av yttrande- och tryckfrihet och ett fungerande demokratiskt samhälle. Där tanken är fri har medborgarna makt. I tider av branschkris, förändringar och omstrukturering kan det vara skäl att komma ihåg detta; om journalisterna tystnar finns ingen kvar som kan ställa frågorna, som kan gräva fram fakta, granska, vända och vrida.

För detta har vi alla ett ansvar, politiker, läsare, lyssnare, tittare, journalister, tidningsägare och annonsörer.

Medieforskaren Carl-Gustav Lindén sade i förra veckan att medieutbudet på Åland är beroende av en man, Anders Wiklöf. Det är både rätt och fel. Wiklöf är viktig, men han kan inte prenumerera, läsa och lyssna för 30.000 andra. Det är inte han som skapar mening ur det nätverk som är Åland, han är en del av det.

Yttrandefriheten på Åland måste upprätthållas av alla som behöver den, vare sig det handlar om public service-radio, tidning, nät, tv.

Nya Åland är en unik arbetsplats, och en unik gemenskap. Här finns en frihet att tänka, testa och misslyckas som på få andra platser utanför de superrika it-bolagen med sina arkitektritade kreativa rum. I Nyans mysigt slitna lunchrum, vid det runda redaktionsbordet, över trappan och mellan våningarna har tankar blivit verklighet, och på lika lång tid som det tar att brygga nytt kaffe har beslut fattats.

Den andan av gemenskap, av glädje och kreativitet, av okomplicerat och ohierarkiskt samarbete tar jag med mig vidare. Världen vore en bättre och roligare plats om fler hade lika kul på jobbet som jag haft det i tjugo år. Den vilda, fria, konstruktiva, arga, ordrika och eviga åländska debatten likaså. Den är underbar.

Länge leve yttrandefriheten. Och tack Nya Åland.