Onödig ilska över förslaget till ekoparkeringsavgift
Det var fullständigt klart att förslaget om en ekoavgift för alla som parkerar i Mariehamn inte skulle gå igenom.
Det var lika fullständigt klart att förslaget skulle väcka ilska bland läsarna.
Men det är inte helt ointressant.
Rödgrönt liberala Rauli Lehtinen har under sina år i fullmäktige inte känt stort behov av att ställa sig in hos väljarna. Det är en ganska befriande egenskap hos en politiker. Eller så är han inte politiker.
Förslaget att ta en avgift av alla bilister som parkerar i Mariehamn var dödfött från början. Varför skulle fullmäktige plötsligt införa p-avgift i hela staden när det hittills har varit gratis till och med i absoluta centrum? Visserligen har man infört p-skivan för begränsade avsnitt, men betala måste man bara om man missar att sätta fram skivan och parkeringsvakten är på alerten.
Men förslaget väcker debatt.
Visst kan man fråga sig varför staden skall hålla inte bara sina egna skattebetalare utan också alla besökare med gratis parkeringsplatser?
Någon som på nätet har kommenterat utspelet skriver att i så fall – om avgiften införs – blir det ännu fler som åker över till Sverige och handlar. Skall man tro på det?
Någon annan undrar över benämningen ekoavgift om den gäller bara parkerade bilar. Bilar som står stilla spyr inte ut avgaser. Nej. Men hur har bilen kommit till p-platsen? Och hur kommer den därifrån? Tror vi att ägaren bär den på ryggen?
Ålänningar, som aldrig skulle ifrågasätta Stockholms stads rätt att kräva dem på parkeringsavgift blir fly förbenade om Mariehamn gör samma sak. Påstår att de i så fall inte kommer in till stan flera gånger.
Onekligen litet överdrivna reaktioner.
Förslaget kan också uppfattas som överdrivet. Varför inte införa avgift på p-platserna i absoluta centrum och tillåta fri parkering utanför centrumringen. Då skulle kanske fler lämna bilen där.
Men hur skall det rent konkret genomföras? Parkeringsautomater, som kostar stora pengar att rigga upp. Och så någon som går runt och kontrollerar att folk betalar.
Rauli Lehtinens förslag är smart såtillvida att det inte kostar mer än vad det kostar att trycka upp parkeringslapparna. Visst måste någon gå runt och kontrollera dem också, men när alla bilägare har köpt en lapp så finns det inget behov av kontroll.
Det stora problemet är, som någon påstod, att ett sådant system blir lika populärt i vissa kretsar som Mise – det vill säga hatat. Plus att det inte går att ta in avgifter hur som helst. En avgift skall täcka en kostnad och om staden inte kan visa på att parkeringen kostar så kan systemet ifrågasättas.
Några svårigheter att få fram kostnader borde det i och för sig inte bli, men det kräver litet administrativt arbete. Vad kostar det att anlägga en parkeringsplats, vad kostar det att hålla den fri från snö och is, vad kostar det att sopa den ren från sand – allt sådant kan man räkna fram och får på så ett pris som bas för avgiften.
Det kanske vore värt att räkna fram priset även om man inte har tänkt införa någon avgift, bara för att visa nyttjarna vad det kostar.
Följande steg kunde vara att hålla igen med p-platserna i centrum och istället ha matartrafik från parkeringsplatser vid stadsgränsen. Tät trafik som servar också stadsborna själva, så de kan lämna bilen hemma eller åtminstone avstå från den ena bilen.
Tror vi på det? Kanske inte. Men visionen kan inte gärna vara att alla kör omkring med bil överallt. Det är en utveckling i fel riktning. Och utrymmet finns inte.
