Onödig försiktighet drabbar åländska odlare
Ålands prisas för sin äppelodling. Samtidigt bromsar landskapet äppelodlingen genom att dra ut på begränsningar i samband med ett utbrott av päronpest 2014.
Åland är äppelodlingens högsäte i Finland. Yngve Österlund i Geta fick nyligen utmärkelsen Årets kvalitetsproducent 2015, ett pris som visar att åländska äpplen håller hög kvalitet.
Enligt vad Yngve Österlund sade till Nya Åland står Åland för 73 procent av den inhemska äppelproduktionen, trots att man med sina 280 hektar har mindre areal att odla på. Utfallet per odlad hektar är med andra ord väldigt bra.
Men nyligen kom ett bakslag för flera äppelodlare, begränsningarna kring päronpesten.
År 2014 hittade man päronpest vid en päronodling på Åland. Päronpest är en sjukdom som sprids med bland annat bin och kan även drabba andra träd än päronträd. I och med upptäckten införde landskapsregeringen en pollineringsbegränsning inom en radie av en kilometer runt den smittade odlingen för att förhindra spridningen av sjukdomen. Begränsningen är i kraft under den tid päronträden blommar och innebär att man inte får ha bikupor i området. I vanliga fall behövs två bikupor per hektar för att få maximal effekt på pollineringen. I skyddszonen sker pollineringen, om den sker, av vilda pollinerare.
Enligt landskapsagronom Sölve Högman är man överens med odlarna om att behålla skyddszonen intakt trots att man under 2015 inte hittade några tecken på päronpest. Detta för att vädret förra sommaren inte var gynnsamt för päronpesten och risken kan finnas att sjukdomen bryter ut i år istället.
Men odlarna har uttryckt sin besvikelse till frukt- och bärrådgivaren vid Åland hushållningssällskap, vilket också Nya Åland skrivit om.
Hur många år ska man vänta på att vädret är tillräckligt gynnsamt för att se om päronpesten finns kvar? Om denna sommar också har ogynnsamt klimat kan man inte vara helt säker på att päronpesten är borta? Enligt klimatmodeller som görs upp för landet är det ungefär vart femte år som vädret är sådant att päronpesten dyker upp.
Det är tufft för de drabbade odlarna som har sina odlingar inom skyddszonen att pollineringen begränsas under ett år. Begränsningen innebär att pollineringen inte blir så intensiv som den borde vara för att få maximal skörd. Men att begränsningen införs ett andra år måste vara ett hårt ekonomiskt slag för odlarna och en överdriven försiktighet från landskapets sida.
Naturligtvis är det förödande för träden om de drabbas av päronpest. Men Åland har inte klimatet som gynnar päronpesten. Det är områden som norra Italien och södra Tyskland som mest drabbas. Där har man lärt sig leva med sjukdomen. Även i de nordiska länderna där den förekommer sporadiskt har man hittat sätt att hantera sjukdomen. För de åländska odlarna är begränsningen ett större problem än päronpesten. Nu råkar också skyddszonen finnas i ett äppelodlingstätt område och ett andra år med sämre skörd blir tungt att ta.
Att ha begränsningar ett år må så vara, men att förlänga begränsningarna ännu ett år fast man inte hittade tecken på päronpest i fjol är att sätta käppar i hjulet för en framgångsrik näringsgren. Här borde man lyssna mer på odlarna, det är trots allt de som vet.
