Onödig byråkrati är alltid onödig
I stiltjen efter att lagtinget tog paus passar en och annan på att vädra åsikter. Just nu förs en liten debatt om bland annat byråkrati mellan två politiskt aktiva på var sin ytterkant.
Det handlar om onödig byråkrati.
Vi kan väl först som sist slå fast att onödig byråkrati alltid är onödig. Ordet ”onödig” säger ju det. Sedan kan man ha olika uppfattningar om vad som är onödigt.
De två som har debatterat är socialdemokraternas partisekreterare Anders Hallbäck och Ålands framtids Erik Schütten.
Schütten vill bli av med all onödig byråkrati, som han ser som ett arv från tiden när Finland var ryskt storfurstendöme. Helst säkert finns något kvar från den tiden. Det Schütten kanske inte minns (kan inte minnas) är att när Sverige förlorade sin östra halva 1809 så bibehölls det svenska förvaltningssystemet i Finland inklusive den svenska lagstiftningen. Så byråkratin kan rentav vara svensk. Men det är en bisak.
Åland klarar sig, trots självstyrelse och EU-byråkrati alldeles utmärkt med en liten förvaltningsapparat, skriver Schütten.
Till vilket Hallbäck replikerar att det trodde man på Färöarna också när man beslöt att ta över beskattningen. Nu arbetar 126 personer enbart inom skatteförvaltningen på Färöarna.
Man har lust att säga 1-0 till Hallbäck. För om det är något som Ålands framtid väldigt gärna vill, så är det bestämma över skatterna.
Nu kommer man naturligtvis att hävda att det går att göra allt enklare än det har gjorts på Färöarna. Helt säkert går det. Men blir det rättvist? Blir det bra? Ger det den rörelsefrihet som utmålas av dem som vill ha mera makt här hemma?
Det har rått en samstämmighet om att självstyrelsen innebär en större offentlig sektor på Åland än i andra samhällen av motsvarande storlek. Bland såväl politiker som allmänhet har det ansetts vara värt priset.
Men är det värt priset att minska byråkratin om det leder till sämre rättssäkerhet?
Det som av en del lätt föraktfullt klassas som byråkrati finns oftast till för att skydda de svaga, se till att inte de blir överkörda av fixare och andra som är bättre på att navigera rätt i samhället, det vill säga har lättare att komma dit de vill.
Det finns ett sätt att hålla byråkratin inom sakliga ramar och det är att Åland sköter bara de delar av statsförvaltningen som ger mer. I den mån politikerna vill utöka sin makt genom att plocka över behörighet från riket så skall kostnaderna uppvägas av nyttan. Om inte det uppfylls så kan man med fog tala om onödig byråkrati.
I den parlamentariska kommitté som nu skall se över självstyrelselagen så sägs alla utom socialdemokraterna vara inne för en ramlagsmodell, alltså en lag som ger lagtinget möjlighet att ta över behörighet från riket när lagtinget känner att man är moget för det. I dag skall varje liten ändring godkännas av såväl riksdag som lagting, vilket ibland upplevs som väldigt trögt och motigt.
Men om man nu mot förmodan får igenom den så kallade danska modellen (på den här sidan halvsekelskiftet) så finns det anledning att skynda långsamt. Det är inte alltid nödvändigt att besluta om allting själv så länge man kan vara med och påverka.
Ta som exempel trubblet med inmatningstarifferna, det är en direkt följd av att näringslagstiftningen numera är åländsk. Och att producentansvaret för avfallshanteringen inte fungerar som den borde (kostnaderna läggs på hushållen) har att göra med att Åland har en egen lag medan avgifterna för att ta hand om förpackningar till en del betalas på rikssidan och stannar där.
Det är sådant man kanske inte kan veta, eller vill veta, när man bestämmer sig för att bestämma själv, men det kan ställa till det för vanligt folk. I onödan.
Det kan vara bra att tänka på ibland.
